Det här är ämnet som många tycker är så tråkigt att klockorna stannar. Men läs vidare och förhoppningsvis kan jag få en utav er att kick-starta ett liv där du är i symbios med histogrammet och därmed får bättre exponeringar med dig hem.

Jag läste en post på Facebook igår kväll skriven av en person som sa att bilden som kom upp på datorn aldrig överensstämde med bilden i Live View (skärmen på baksidan av kameran) eller det han såg i sökaren. Den var i regel alldeles för mörk på datorn och ibland säkert underexponerade. Vilket i sak med dagens kameror inte behöver vara alarmerande. I vart fall inte lika illa som överexponerad bilder och ”klippta” vitor.

Men det finns bot mot ovanstående. Antingen går vederbörande ut och köper en kamera som exempelvis Sonys spegellösa som med precision i viewfindern visar hur exponeringen ser ut (innan bilden tas) eller så lär sig hen att läsa histogrammet som med största sannolikhet finns tillgängligt även i din kamera.

Histogrammet är en sak många drar sig för att sätta sig in i men det är ett så pass väsentligt verktyg (även i post process) så det finns egentligen inga genvägar. Du behöver förstå och kunna arbeta med histogrammet för att tekniskt kunna utvecklas som fotograf. Du behöver även förstå vilka parametrar i både kameran och i post som påverkar histogrammet och delar i det (läs exponeringen/bilden).

Jag undvek histogrammet länge, i dag är det mitt mest värdefulla verktyg.

Vad är ett histogram?

Det kan enklast beskrivas som en grafisk bild över ljuset och dess nivåer. Till vänster är det svarta och skuggan, i mitten mellantonerna (olika nyanser av grått) och till höger högdagarna (det ljusa) och till sist det vita.

Om diagrammets yttre staplar vid något tillfälle slår i den vänstra eller högra väggen så ”klipper” antingen svärtan (vänster) eller vitan (höger).

En skugga som är klippt går i regel att rädda. Men en klippt vita är för evigt borta. Det går inte att återfå några detaljer från den.

Hur fungerar det i praktiken?

Detta avsnitt kan du hoppa över om du är orolig att bli mer förvirrad, ni övriga håll i er. När du riktar din kamera mot ett motiv så görs en ljusmättning. Det sker ju mer eller mindre automatiskt när du riktar linsen åt en given riktning men ljuset mäts vid fokuspunkten. Då din kamera lever i en färglös värld där allt består av gråtoner så blir dom tänkta vita molnen och den gröna skuggade träddungen indelade i ett antal zoner. Om vi förutsätter att indelningen görs i 10 zoner så är 10 vit och 0 svart enl. nedanstående.

Din kamera kommer att förutsätta att den punkt du mäter ljuset på, exempelvis en persons ansikte som står framför ovan tänkta träddunge, är så kallad mellangrå (50% grå) eller motsvarande zon 5 i ovanstående skala. Om det inte stämmer med verkligheten, och ljuset i ansiktet i själva verket är mer åt zon III (3) så innebär ju det att dom vita molnen (zon VII) förmodligen kommer bli överexponerade eller riskerar att b li det.

Om vi för resonemangets skull säga att vi levde i en värld utan färg så kan vi alltså utifrån det våra ögon uppfattar börja dela in motivet framför oss i zoner. Asfalten på vägen, zon 3 (III), Gräset zon 5 (V), träden i den skuggbelagda dungen zon 4 (IV), molnen zon 7 (VII) och så vidare. Om träden i dungen är det huvudsakliga objektet skulle det innebära att du behöver exponeringskompensera med +1 stopp för att åstadkomma en bra exponering, är det å andra sidan molnen som är det essentiella kompenserar du med -2 stopp.

Lite mer konkret och grundläggande.

Om vi helt bortser från ovanstående stycke så föreslår jag att du i fortsättningen gör som följer. Nästa gång du tagit en bild så öppnar du vyn för histogram i din kamera (hur du gör det går att googla på). Om du har en lite dyrare kamera som Nikon 800 serie exempelvis så har du fördelen att du ser histogrammet i Live view (innan exponering). Om kurvan träffar den vänstra väggen eller upplevs för långt till vänster så behöver du a) använda en långsammare slutare b) öppna upp bländaren (små f-tal) eller c) öka ISO. Eller en kombination av ovanstående. Om den är för långt till höger (eller i värsta fall sitter klistrad i högerväggen) så behöver du a) använda en snabbare slutare b) blända ner (stora f-tal) eller c) minska ISO. Eller en kombination av ovanstående. Sträva alltid efter så lågt ISO tal som möjligt då det tillför brus. Det är även värdefullt om du faktiskt förstår hur dom olika stegen under a, b och c fungerar i praktiken. Det vill säga att det sitter i ryggmärgen samt hur dom påverkar exponeringen individuellt och i kombination av varandra.

Ett optimalt histogram

Nedanstående kan med fördel sägas representera ett optimalt histogram och det ni bör eftersträva. Även om det inte alltid låter sig göras eller ens lämpar sig.

Histogrammet i post

När du i post sitter och drar i exempelvis kontrasten så skjuter du (kanske omedvetet) histogrammet åt vänster eller höger. Du kan alltså om du inte har koll på histogrammet i post omedvetet “förstöra” en bra exponering och blåsa vitan även i Photoshop (eller motsvarande). Så kolla med jämna mellanrum av histogrammet även i post processen.

Så kommer du igång med histogram