Zonsystemet, vad det är och hur du jobbar med det!

Zonsystemt

Zonsystemt

Delar av denna artikel är fritt översatt från en engelsk förlaga från tutsplus.com

Bild tagen av Ansel Adams

Bild tagen av Ansel Adams

Att korrekt kunna återge de färger och toner vi ser med ögat är ju ett självklart mål med vårt fotograferande. Den världsberömde fotografen Ansel Adams uppfann med kollegan Fred Archer Zonsystemet på 1930-talet. Det är i första hand ett tillvägagångssätt för att standardisera vår arbetsprocess avseende korrekt exponering. Åldern till trotts är det fortfarande det bästa sättet att garantera en korrekt exponering i alla situationer, även i de svåraste ljusförhållandena, såsom bakbelysning eller i fall av extrem skillnad mellan ljus och skuggområden i en scen och många liknande förhållanden. 

Även om zonsystemet i sitt grundutförande är svart/vitt så går det alldeles utmärkt att applicera det på färgmotiv och även om det utformades i en tid då endast analoga kameror fanns så är det idag ett utmärkkt verktyg för digitala kameror men även i post processen i exempelvis Photoshop. Mer om det nedan.  

Mellangrå (18% reflektans)

Våra kameror lever i en relativt tråkig grå tillvaro. Den ser världen i en gråskala ljusmätaren i våra kameror är designad för att ge en korrekt återgivning under vad som kan anses vara genomsnittliga ljusförhållanden mao mellangrå vilket är den exakta punkten mellan det svartaste svarta och det renaste vita. I praktiken innebär det att när du riktar ljusmätaren mot en svart sten eller ett svart plagg kommer kameran att tolka detta som mellangrå. Detta får till följd att ljusa partier i scenen blir överexponerade. Samma sak tvärt om, det vill säga att om din ljusmätare riktas mot något rent vitt får det till följd att allt som är mörkare blir underexponerat. 

Zonsystemets uppdelning

Systemet är uppdelat i 10 zoner, där zon 5 (V) är mellangrå. Varje zon motsvarar ett exponeringsstopp. För att återknyta till det som står ovan så blir det således en förskjutning åt höger i exemplet med stenen och åt vänster i exemplet med molnen. 

Zonsystemet i praktiken

Om vi för resonemangets skull säga att vi levde i en värld utan färg så kan vi alltså utifrån det våra ögon uppfattar börja dela in motivet framför oss i zoner. Asfalten på vägen, zon 3 (III), Gräset zon 5 (V), träden i den skuggbelagda dungen zon 4 (IV), molnen zon 7 (VII) och så vidare. Om träden i dungen är det huvudsakliga objektet skulle det innebära att du behöver exponeringskompensera med +1 stopp för att åstadkomma en bra exponering, är det å andra sidan molnen som är det essentiella kompenserar du med -2 stopp. 

Men nu lever vi ju inte i en grå värld jämt utan den är full av vackra färger och att lära sig att översätta dessa färger till rätt zon är det svåra och något man behöver lära sig att behärska innan man fullt ut kan dra nytta av zonsystemet. Men för att komma i gång så finns det ju en del hjälpmedel och en referensramar att börja med. Se nedan.

 

Skärmavbild 2017-11-10 kl. 07.25.27.png

Lite hjälp på vägen

Som ovanstående bild visar så kommer genomsnittliga färger bli korrekt exponerade när man definierar dom som zon 5 (V). Mao, så kommer de i bild återges som de såg ut i verkligheten. Dessa toner inkluderar grönt gräs eller trädblad, röda blommor, klarblå himmel och liknande ...

Färgtoner som är lite ljusare än medelvärdet bör placeras i zon VI. Dessa färger är mer som pasteller eller bleka medelfärger. Dessa toner inkluderar ren gul, ljusrosa röd, babyblå, bebisrosa och liknande ...

Färgtoner som är ljusare än det bör placeras i zon VII. Dessa inkluderar vit snö, vita moln, dimma, rök, dimma, ljus sand ...

Färgtoner lite mörkare än genomsnittet bör placeras i zon IV. Dessa inkluderar trädstammar, mörkblå himmel och så vidare ...

Färgtoner som är mörkare än det borde vanligtvis placeras i zon III. Dessa toner inkluderar svarta valpar, svarta skor, extrema skuggor, kol och liknande ...

Inom digital fotografering är en tekniskt sett korrekt exponering en som är anpassad för mitttonerna, utan några urblekta högdagar  

Så om det dynamiska området för en scen är större än en som kan fångas med endast en exponering så har du valet att antingen offra högdagarna (sämre) eller skuggorna (bättre) eller ta flera exponeringar (bracketing).

Så för att korrekt återge ett motiv, visualisera det huvudsakliga objektets färg inom zon III till zon VII. Rikta ljusmätaren på den färgen. Justera kamerainställningarna tills du får ljusmätarens hash-märkning i nollområdet, se till att du inte är överexponerar dina högdagar och ta bilden.

Zonsystemet i post process

Ansel Adams bilder kom till i ett klassiskt mörkrum, idag har vi mer raffinerade verktyg att tillgå. Till Photoshop finns en rad tillägg att köpa, exempelvis TK 5 och Zone System Expresspanel. Dessa verktyg arbetar med zonsystemet som utgångspunkt i postredigerinegn vilket låter dig tillexempel väldigt kirurgiskt arbeta med curves i zon 3 (III) eller Hue/Saturation i zon 6 (VI).