De förväntade förväntningarnas morgon
En morgon är inte sällan en strapats. Det är ju som bekant jobbigt att kliva ur sängen och desto tidigare vi ska gå upp, desto större tröghet men även högre insats och högre ribba. Det upplevda fallet, en kanske regnig och gråkall morgon utan glädje, blir desto högre desto mindre sömn vi har i kroppen och desto tidigare vi går upp.
Men vi får ju å andra sidan inte några upplevelser överhuvudtaget, vare sig av den förväntade slaget eller någonting annat heller så länge vi ligger kvar i sängen och gör det till en vana.
Den enkla och kanske bistra sanningen för oss fotografer är att här finns inga genvägar. Morgonljusets kvalitet är omtvistat men det är det absolut bästa i min mening. Och ska vi ha en chans att arbeta i det så är det bara att bita ihop och kliva upp. Gärna med ett mind set om att det förmodligen inte kommer att bli det du hade hoppats på men vi kör på ändå.
Hjärnan är dessa morgnar i något slags override läge, proppfull av motsägelser. Där den ena delen i stark kontrast till den andra kämpar med att vara sansad samtidigt som illusionerna om en färgexplosion på himlavalvet bortom alla sanns ekar i den andra. Detta i kombination med att den dessutom försöker förmå benen att gå framåt, ett steg i taget, ökar surret ytterligare. Behovet av kaffe och andra koffeinstinna produkter är inte sällan påtagligt.
Kort och gott, morgonen är förväntningarnas tid och en landskapsfotografs morgon är inget undantag. Möjligen med lite mer hjärnaktivitet än vad "normalstörda" har på morgonen och som, om tillfället uppenbarade sig, eventuellt skulle generera oväntade och i vissa fall chockartade utslag på ett EEG.
Men för att återgå till en mer seriös hållning så är det lugn som präglar naturen om morgonen, innan både folk och fä vaknar till liv, magisk. Upplevelsen vid en stilla spegelblank sjö, ett bergsmassiv, eller vid klipporna ute vid havet om morgonen är så pass berikande och energigivande att det 99 gånger av 100 spelar mindre roll om det vart några bilder överhuvudtaget.
Vi är så fantastiskt lyckligt lottade anser jag som så pass ofta får möjlighet att uppleva dessa timmar av lugn och total frihet. Ett lugn att både skapa och njuta i. Så upp och hoppa, omfamna den nya dagen med öppenhet och framförallt, var kreativ.