Ännu en dag som inte är bortkastad
Vad vi bedömer som viktigt och oviktigt varierar så klart både på individnivå men även utifrån var i livet vi befinner oss.
Men att på kvällen känna att man varit produktiv, stundtals kreativ, fått krama ett träd eller bara fått vara ute i naturen tycker jag i regel brukar fylla mig med en behaglig känsla i magen.
Med lite ålder under bältet brukar insikten om tid tränga sig på. Vi får ett annat perspektiv på vad som faktiskt är viktigt och sådant vi bör frånhålla oss ifrån eller inte kan rå på. Och personligen önskar jag att alla mina dagar slutade med att jag kunde känna att jag genomlevt ännu en dag som inte är bortkastad. Det är en absolut ambition men det är såklart inte alltid möjligt att nå det målet. Det är allt för lätt att bara svepas med, att tiden bara går och saker vi gärna vill prioritera, saker vi mår bra av, inte alltid hinns med.
De dagar jag får vara skapande och kreativ i naturen känns aldrig bortkastade, de känns istället nästan uteslutande både meningsfulla och innehållsrika med en skön magkänsla som följd. Och att få må bra, att känna sig levande, är väl verkligen bland det viktigaste i livet.
Det finns, på tal om att må bra, otaliga exempel på där ohälsa tycks ha botats eller åtminstone avhjälpts med kreativitet och natur. Flera namnkunniga fotografer har de senaste åren kommit ut med berättelser om ett konstant mörker som idag förvandlats till ljus. Och även om vi absolut inte ska förringa allvaret kring exempelvis depressioner så tror jag på deras berättelser även om det såklart inte är en mirakelmedicin för alla.
Fotografen Guy Tal, som tidigare levde ett hektiskt karriärsliv i en helt annan branch, skriver i sin nya bok som just heter ”Another Day Not Wasted” att han många gånger sedan han började sin resa som kreativ konstnär haft upplevelsen av ännu en dag som inte kastats bort då han ägnat sig åt sådant han anser fyller livet med mening.
Så frågan som kanske bör ställas är varför man inte endast ägnar sig åt sådant som får en att må bra och sådant man uppfattar som meningsfullt? Oavsett om det är matlagning, sitt arbete, hänga med barnen eller gå på tur med kameran.
Förpliktelser av olika slag är såklart det snabbaste svaret på frågan. Vi kan inte för att vi har förpliktelser och skyldigheter, både mot oss själva och andra. Men de yngres gig-ekonomi pekar ut en ny riktning och bygger lite gran på ett liv med färre förpliktelser och mer fokus på självförverkligande och att göra fler "må bra saker". Och även om det som 50-åring är helt orealistiskt (och helt mot min vilja) att bara bryta upp och lämna så kan jag med verktyg som god planering och framförhållning maximera min egen måbra tid. Även om det ibland bara är en timme, allt för mitt eget välmående och bättre hälsa.
Som tidigare rekommenderar jag köp av Guy Tals böcker. Han nya bok finns här Denna bok är inte främst skriven med oss fotograferande själar i åtanke utan ska nog snarare kläs i ett större perspektiv men där det kreativa utövandet alltjämt står i centrum.