Blir dina bilder pixliga? Så här löser du det!

Ett av de starkaste intrycken jag haft var första gången jag fick se en av mina bilder förstorad, att få hålla i sin bild är en mycket speciell känsla. Ni med ett riktigt bra minne får ursäkta om jag repeterar mig själv men för just detta inlägg passade det exceptionellt bra att upprepa detta faktum. 

Bakgrunden till att jag skriver detta är dock att det i en fotogrupp på FB förra veckan dök upp en fråga som få om ens någon hade besvarat korrekt.

Att förstora

Låt oss för resonemanget skull anta att du vill printa din bild i 50x70 cm. Dessutom, du äger en vanligt förekommande kamera med en 24 megapixel sensor (exempelvis 6000x4000 pixlar). 

Printen du vill ha är alltså 70 cm på långsidan, långsidan på din sensor är 6000 pixlar. Om du ska ha en bra upplösning på din print vill du ha 300 dpi, eller 300 dots per inch. 6000 (sensorn) delat på 300 (dpi) blir 20. Med andra ord 20 inch vilket ganska precis blir 51 centimeter. 

Det bli alltså vad din kameras sensor/upplösning klarar 1:1,  51cm. Men du vill ju ha 70cm. Allt över 51cm och utan åtgärder är en process som innebär att vi förstorar de pixlar som redan finns i bilden och till slut, kanske inte supertydligt på 50x70 men väl på 100x70, så upplevs bilden som ”pixlig” och betraktelseavståndet för att bilden ska upplevas som skarp ökar successivt. 

Iofs kan du nöja dig med att printa bilden i lägre upplösning än 300 dpi. Men lägre än 250 dpi är knappast realistiskt ur en kvalitetssynpunkt. Men om vi omsätter ovanstående räkneexempel på 250 dpi (istället för 300 dpi) ger det dig 24 inch eller 61 cm. Du är alltså fortsatt inte i mål. 

Så du behöver förstora din bild, eller rent tekniskt tillföra pixlar som inte fanns där från början. Antingen gör du det själv eller ber någon göra det åt dig. Oavsett vilket förhållande du har till Photoshop så är det onekligen ett väldigt bra alternativ för ändamålet. Deras algoritmer som exempelvis Bicubic Smoother är till för just detta. Men världens just nu ledande alternativ har ingenting med Photoshop att göra, det är en artificiell intelligens baserad applikation från Topaz Lab som heter Gigapixel och kostar runt 1000 SEK. 

Den är extremt långsam i förhållande till andra alternativ men resultatet blir desto bättre. Lösningen tillför alltså pixlar till din bild och även om det inte innebär att du fyller långväggen på Friends Arena med en knivskarp print så är exempelvis 4ggr förstoring (4x6000=24000) en print som är 203 centimeter på långsidan. Det går säkert att dra det ännu längre om man vill. 

Om du ytterligare vill fördjupa dig i detta ämne så tycker jag du ska lyssna på Mark Metternich på Youtube

Den blir för mörk

Detta har jag skrivit om tidigare på min blogg och det är dessvärre inte lika lätt att i text förklara tillvägagångsätt. Men två saker spelar inledningsvis in. Om din monitor/skärm är kalibrerad och om den har”rätt” ljusstyrka. Oftast sitter vi med skärmar uppskruvade på maximal ljusstyrka, det medför i sig att om du digitalt framkallat bilden under de förhållandena så blir din print för mörk. Dra i stället ner ljusstyrkan på monitorn, det finns inget exakt tal, men närmare 2/3 eller en fem till sex steg ner från max kan vara en bra indikator. I detta ljus bör dina bilder vara läsbara, det vill säga du ska kunna se detaljerna i dina skuggor.

Det vi behöver inse är att våra bakbelysta skärmar och en print är två HELT skilda medier. Om du avser printa, se gärna till att du kalibrerar skärmen. Sedan har vi det inte helt oviktiga med Sogt Proofing och ICC profiler men det behöver förevisas för att det ska bli begripligt. En bra video på ämnet har du inledningsvis här