Kreativitet, vad är det?
Jag har, dels genom mitt eget fotograferande men även genom min utbildningsverksamhet där jag kontinuerligt kommer i kontakt med andra utövare, haft anledning att reflektera över kreativitet.
Dels hur det hänger samman med allt annat som teknik, ljus, former, färg och mönster men även hur vi definierar kreativitet. Vad är kreativitet?
Svaret på frågan vill nog många hävda är individuellt, något personligt och till helt nyligen hade jag till 100% varit benägen att hålla med. Det finns dock, har jag nyligen lärt, faktiskt en hel del bakomliggande forskning på området som faktiskt kanske ger ett litet annat svar än det du eller jag skulle komma upp med.
Guy Tal skriver i en artikel publicerad på On Landscape att det inte har varit okontroversiellt att definiera kreativitet. Att kreativitet tidigare definierats av två kriterier, det behöver vara (1) originellt och ha ett (2) värde. Observera att värde i detta fall absolut inte behöver röra pengar utan det kan helt enkelt uppfyllas genom att en enskild person finner bilden vacker eller attraktiv för att vi ska kunna checka av den boxen. Men enligt denna tidigare definition räcker alltså inte enbart originalitet för att en bild (eller andra icke verbala uttryck) ska kunna kategoriseras som kreativa.
Den nya forskningen lägger dock till ytterligare ett kriterium som gör det än svårare att få sina verk klassade som kreativa. ”Överraskande” eller kanske bättre uttryckt, graden av det oväntade. Jag misstänker att exempelvis motiv där kust möter hav ackompanjerade med en soluppgång hör till motsatsen av vad som kan anses vara överraskande. På kontot @insta_repeat på Instagram kan ni hitta andra exempel på kompositioner som vare sig är överraskande eller originella men som däremot eventuellt tickar av box 2, de har ett värde.
Vidare skriver Guy Tal i sin artikel att kriterierna originalitet och det oväntade är betydligt svårare att uppnå när de samtidigt ska bibehålla värdet. Med andra ord, du kan stänga ögonen och klicka på slutarknappen slumpmässigt och därmed få ett originellt och oväntat fotografi, dock förmodligen utan värde.
Kirkufjell, klassikt och absolut inte kreativt
I ett nyligen publicerat avsnitt av podden F-Stop, Collaborate and Listen förs denna diskussion vidare av en panel bestående av bl.a. Guy Tal, Alex Noriega m.fl. Utöver det mest uppenbara, att vi inte per definition behöver vara kreativa för att fotografera så framhåller samtliga i panelen vikten av kreativitet. Jag försöker här åtskilja vad som klassas som kreativt och att vara kreativ. Jag har otal gånger själv påtalat hur jag till slut fann det helt meningslöst att fotografera de så kallade ikonerna (ex. Kirkufjell, Skogafoss eller Old Man of Storr) på samma sätt som alla andra då det är helt förödande för kreativiteten. Och även om jag är helt säker på att flertalet av mina bilder de senaste åren inte uppfyller skallkraven för vad som anses vara kreativt så har jag icke desto mindre arbetat kreativt och stimulerat mina inre sinnen på ett helt annat sätt än tidigare.
Att hitta ett motiv (ofta inte det uppenbara) och rama in det mellan fyra hörn är oavsett kriterier en kreativ process med mycket högt stimulansvärde. Inte alltid originellt eller av värde men en i min mening helt fantastisk känsla. Insatserna må vara höga, din produktivitet må minska men som Guy Tal skriver, resultatet från en kreativ idé kan vara något som förändrar ditt liv, eller åtminstone fotograferandets roll i ditt liv. Men kreativitet kräver mod (Henri Matisse) och det kanske än färre i dag än tidigare är beredda att spela med givet att så mycket i dag handlar om populäritet och acceptans.
Kreativitet och uttryck
Som jag angett ovan så insåg jag efter en tid att jagandet av det uppenbara, i synnerhet ikonerna, var förödande för min kreativitet. Jag vet inte vilka erfarenheter du som läser har men om du någon gång medvetet tagit samma bild som alla andra på ett givet motiv så tror jag att du är benägen att hålla med. Du behöver nämligen bara veta hur du exponerar, resten sköter sig så att säga helt själv.
Panelen gör i min mening därför ytterligare en viktig poäng, åtskillnaden mellan kreativitet och uttryck (expression). Och än en gång, här avses vår inneboende kreativitet oavsett vad kriterierna anses vara. Diskussionen kommer i en del att handla om vanligt förekommande motiv, exempelvis solnedgångar eller så kallat astrofoto. Alex Noriega (som verkligen gått från main stream till überkreativ) påpekar att båda dessa bör klassas som uttryck snarare än kreativa. Han exemplifierar i det andra fallet rörande astrofoto med att det är så pass tekniskt utmanande och att det på grund av det hämmar kreativiteten. Dessutom påpekar han ett annat intressant och tänkvärt faktum, att kompositionerna i dessa bilder ofta är forcerade för att passa ögonblicket och att de utan en makalös vintergata eller ett norrsken många gånger (men långt ifrån alltid) faller platt.
Vad vi än må tycka om det sistnämnda där jag absolut inte är ute efter att döma någon så tror jag att alla kan vara överens om att en viss typ av foto är mer stimulerande än annat och jag skulle vilja uppmana var och en som läser detta att våga vara mer kreativa, alldeles oavsett om slutresultatet uppfyller ovanstående kriterier eller ej.