Om vi tar avstamp i motivet och vad du vill uppnå, som jag brukar vilja göra när jag lär fotografer att förstå exponeringstriangeln och hur man fotar i manuellt läge, så är såklart kunskapen om bländartal superviktig för att få förväntat resultat. Detta gör jag enligt principen, kort skärpedjup= litet f-tal, långt skärpedjup=stort (större) f-tal.

Mer tekniskt är bländaren den ”ring” i linsen som släpper in ljus. Desto större öppning, desto mer ljus. Detta uttrycks bl.a. i F-tal. Större bländare/mer ljus = mindre f-tal. Men det kan vi lämna därhän så länge.

Med samma självklarhet som folk i allmänhet och lite obetänksamt brukar svara mjölk på frågan vad korna dricker så skulle merparten av alla tillfrågade förmodligen svara bländare f/11 om dom fick frågan om vilken som är den optimala bländaren för landskapsfotografering. Och även om det svaret är betydligt mer korrekt än att svara mjölk så är det långt från tillräckligt.

Din skarpaste bländare

Låt oss till att börja med prata skärpa, för bländarens storlek påverkar skärpan och skärpedjupet. Låt oss börja med din ”vidöppna” bländare (ditt kortaste skärpedjup/minsta f-tal). Den kanske är 1.4, 2.8 eller exempelvis 3.5. (titta efter på linsen om du inte vet) Här är skärpan generellt god, och något närliggande objekt blir ju väldigt framträdande givet att bakgrunden blir ”suddig”.

Men din skarpaste bländare brukar i regel ligga två till tre HELA bländarsteg över din mest vidöppna bländare. Så för en 2.8 är det bländare 8 eller 11. Motsvarande för en 1.4 är i stället 5.6 eller 8. (Dom hela bländarstegen är: 1.4 2.8 5.6 8 11 16 22).

Och om vi ska börja fundera över det något kompulsiva svaret f/11 så grundar sig det i att du för dom stora vyerna inte sällan vill ha genomgående skärpa. Eller acceptabel genomgående skärpa mer korrekt. Men om du har en lins med största bländare (minsta f-tal) motsvarande 3.5 så tangerar du snarare f/16 än f/11 eller i vart fall någonstans däremellan.

Med andra ord, f/11 är inte en patentlösning, det är ett riktmärke.

Variationer

Det finns heller inget som säger att du inom landskapsfoto måste ha genomgående skärpa. Större bländare som 5.6 (litet f-tal=kort skärpedjup) kan exempelvis ge bra skärpa i förgrunden och ett mer mjukt fokus för bakgrunden vilket kan vara både önskvärt och effektfullt.

Har du en snygg inramning av exempelvis lövverk mm. kan det också vara en fördel att ha kort skärpedjup.

Bländare 8 vilket ger en liten mjukare bakgrund.

Summering

Så länge du inte avser eller behöver använda tekniker som Focus Stacking för att få ett genomgående fokus/skärpedjup, använd regeln att din skarpaste bländare ligger i häradet kring två till tre fulla stopp över din största bländare. Om du är osäker så testa och jämför.

Men fundera som jag skriver lite inledningsvis vad du vill uppnå och testa gärna flera olika kompositioner och skärpedjup. Genomgående skärpa är inte alltid bäst. I intima landskapsbilder kan det exempelvis vara effektfullt att experimentera med kort skärpedjup. En annan bra tumregel är att skippa allt för stora f-tal (över 16) då dom börjar påverka skärpan kraftigt negativt. Det enda undantaget jag kan upptänka (finns säker fler) är om du vill framkalla så kallade solstjärnor, du har säkert sett bilder där solens strålar kommer långt fram i förgrunden. Då är det bara att ratta in f/22 så voila!.

Vilken bländare är bäst för landskapsfotografering?