En av de ämnen som debatteras mest just nu är huruvida du bör hitta dina egna motiv/kompositioner eller ta en bild på det där berömda objektet som alla andra redan fotat. Dels så finns det en kreativ aspekt på detta men det är även en fråga utifrån ett hållbarhetsperspektiv.

En första personlig reflektion var att jag inför min första Islandsresa definitivt ville till Kirkufjell precis som jag inför resan till Skye ville till Old Man of Storr. Jag ville både uppleva dessa platser och försöka fånga en bra bild därifrån. Oavsett det faktum att nätet är besudlat med tio-tusentals bilder just från dessa ställen så ville jag ha min egen.

Men ytterligare en reflektion idag är att jag aldrig kommer besöka just dessa platser igen samt att jag efter att ha gjort dessa utflykter aldrig mer kommer att sträva efter att ta en bild på det mest självklara och det som alla andra reda fotograferat. Varför?

För det första är de spontana stopp jag gjorde på Skye, på min promenad i går kväll i utkanten av Uppsala eller på exempelvis Island långt mycket mer minnesvärda och bilderna därifrån långt mycket mer spännande. Främst för att motiven är minst lika bra och inte alls lika exploaterade, men även för att dom har en helt annan kreativ höjd.

Låt mig konkretisera med ett exempel. Även om det finns en del alternativ så finns det en (1) riktigt bra komposition vid Storr precis som vid Kirkufjell. Den är redan inmutad. Någon var där före dig och hittade det motivet och tog den första bilden. Därefter följer en massa mer eller mindre lyckade plagiat (inkl. mina egna) utan det minsta uns av kreativitet. Det betyder i och för sig inte att det är mindre roliga eller spännande än originalet. Upplevelsen jag hade vid Storr var dessutom fantastisk men vare sig upplevelsen eller bilderna jag fick med mig därifrån är unika. Det jag framåt således kommer fokusera på är att hitta minst lika bra upplever men med mer unika objekt enligt formeln unika objekt + kreativ höjd = större tillfredställelse.

Betydligt mer spännande bild från ett spontant stopp på Skye.

Hållbarhetsperspektivet nämnde jag också ovan som en faktor kring mitt beslut. I vår strävan att föreviga det vackra förstör vi naturen kring dessa hyperfotograferade objekt. Det som började med en fårstig upp till Storr är idag en väg lika bred som en normal landsväg av lera och sten. Och så här ser det ut på många ställen runt om i världen, Island, Färöarna och Skottland inkluderade. En aktuell fråga är därför om det är försvarbart att fortsätta på detta vis när det sker på bekostnad av den kringliggande naturen?

Photo Cascadia är en samling mycket respekterade landskapsfotografer i nordvästra USA. Deras policy numer är att inte röja var dom hittar sina motiv. Så i samma sekund deras bilder blir virala är det fortsatt upphöjt i dunkel var bilden är tagen, sedan kan det ju för ett vant öga vara uppenbart ändå men dom sprider inte den informationen aktivt just för att förhindra liknande öden som det som nu vid Storr är ett faktum.

Jag inser ju såklart att mina argument haltar. Här är jag, jag har redan varit vid Kirkufjell och vid Storr och du som läser detta kanske inte hunnit med det än och varför ska du inte ha rätt att få ta den bilden du med?

Jag säger absolut inte att du inte ska göra det men vill samtidigt dela insikter jag absolut inte hade när jag åkte till Island, insikter jag egentligen inte bearbetat färdigt för ens nu. Det finns med andra ord hundratals bilder jag aldrig kommer att ta, och till del platser jag inte kommer besöka. Exempelvis det idag så väldokumenterade Sørvágsvatn på Färöarna som numer finns i ett antal tusen upplagor runtom på nätet. Ni kanske har sett den berömda synvillan, där sjön ser ut som den flyter ovanför havet nedanför. Till Färöarna kommer jag säkert åka ändå, men inte just dit. I en strävan att hitta unika objekt och nya kreativa höjder så finns en hel värld att upptäcka. Det krävs bara lite mer detaljstuderande av kartor och topografi för att hitta dom och glöm för all del inte att ibland finns dom alldeles runt hörnet.

Anekdot:

Det finns nog en miljon bilder av Taj Mahal men det hindrar inte tusentals personer av att fota det varje dag. För ett tag sedan berättade en kollega till mig om ett kickstarter projekt. Det var en ny kamera med inbyggd GPS och uppkoppling mot massa bilddatabaser. Om motivet du riktade kameran mot redan kunde matchas i någon av bilddatabaserna, exempelvis Instagram så gick det inte att trycka av. En slags digital miljöåtgärd som är lika galen som rolig.

Prenumerera gärna på mitt nyhetsbrev längst ner på denna sida för att få fler tips och erbjudanden. Exempelvis rabatter på workshops och kurser. På min sajt finns även den uppskattade bloggen Tips & Tricks.

Det är dags att sluta fota det mest uppenbara!