Skillnaden på att titta och se

Skillnaden på att titta och se

Otalet är de gånger någon lite irriterat sagt till mig att stoppa ner kameran och att ta in det storslagna ögonblicket. För så är det med människor som inte fotograferar, dom står där och betraktar solens sista strålar, säger ohh så vackert och går därifrån. Men hur många av dem kan åratal senare redogöra för hur det kändes att stå där och hur det egentligen såg ut?

Även om jag inte med exakthet kan besvara på frågan så kan jag med säkerhet säga att jag vet, för jag var där. Inte bara med ögonen utan med alla mina sinnen. Inte nog med det, jag avbildade ögonblicket, både i min själ och genom min kamera. 

Att titta och att se är inte samma sak. Att verkligen se är att känna, att se är att minnas. Men även att finna mening och sammanhang i det vi ser. 

Jag och vem som helst kan stå och titta på samma sak, den ene utav oss tittar men finner ingen mening, den andre av oss ser sammanhanget och helheten. 

När vi är ute med vår kamera så behöver vi se naturen, vi behöver känna den, ta in den och lyssna till den. I alla dess beståndsdelar, såväl de små utsnitten som de stora vyerna. Vi behöver se grenarna och hur det subtila ljuset påverkar dem, vi behöver se hur ett reflekterande ljus mot en bergsida eller en sten skapar ett motiv, eller hur de två martallarnas former får dom att se ut som att dom dansar med varandra i morgonens första strålar.

Det finns ett magiskt ögonblick i landskapsfotografering när du hittar rätt position, motivet är i rätt vinkel, det badar i perfekt ljus, och med kameran i handen tar du bilden - den perfekta kompositionen. Det här är de ögonblick som vi alla vill upprepa, men av någon anledning är de svåra att hitta. 

Till skillnad från när vi genomför vardagliga sysslor behöver vi för att kunna fotografera koncentrera oss på en helt annan nivå för att kunna åstadkomma något. Vi måste proaktivt söka efter dom element som gemensamt skapar en bild, en enhetlig harmonisk helhet. 

En naturlig följd av att verkligen försöka se är att du ser allting mer intensivt än tidigare. Dina ögon upphör liksom att slumpartat titta lite här och där. 

Att fotografera kräver en insats från dig och den börjar med att verkligen se världen omkring dig och ta in den.