Vi snuddade i inledningen av förra veckans mail kring det faktum att vi förr vart anklagad för att ha "photoshopat" bilden och att det numera råder en eventuell misstänksamhet om det ens är ett foto och om du ens tagit bilden.

Och ibland kommer någon och tittar på mina bilder och frågar: "Är dessa photoshoppade?" Jag uppfattar frågan som en fundering på hur mycket bilden eventuellt har manipulerats.

Jag svarar alltid att jag använder Photoshop, Lightroom (och Adobe Camera Raw) för att bearbeta mina bilder och låter saken sedan bero.

En del av att använda Photoshop i efterbehandling kan vara att kombinera två eller tre bilder där jag kan ha tagit en för rätt exponering på himlen och en för korrekt exponering på land och sedan kombinera dem i lager för en korrekt exponering. Eller att helt enkelt arbeta med olika exponeringar på andra sätt för att komma till ett starkare visuellt uttryck. Alltid fångade vid samma tillfälle givetvis.

Det här är såklart manipulation för vissa men knappast, i synnerhet den del av den fotografiska mänskligheten som är vår egna motsvarighet till renlevnadsmänniskor.

Men det är knappast något nytt knep, och har absolut inget med fusk att göra. Framförallt är det en teknik lika gammalt som fotot.

På 1850-talet skapade den franske fotografen Gustave Le Gray (som bidrog med flera uppfinningar inom fotografiet) tekniken för skiktning. Han blev frustrerad över att behöva välja mellan landet och himlen i en bild, vilket ofta innebar att han lämnade himlen rent vit och överexponerad. Så, för 170 år sedan löste han detta problem genom att skapa processen med skiktning, eller "kombinationstryck" som han definierade det vid den tiden.

Han använde ofta denna teknik med sina havslandskap genom att skapa två separata negativ: en korrekt exponering för landet och en för himlen. Sedan skulle han kombinera de två negativen i mörkrummet för att skapa en bild. Låter det bekant? Ibland tog han bilder vid olika tidpunkter på dagen eller till och med från olika platser. Han kanske använder en stilla havsbild från Medelhavet och kombinerar den med en stormig himmel från Normandiekusten. Kritikerna vid den tiden hyllade honom för hans bilds djup och tonomfång av ljus och skugga.

Idag florerar det på sociala medier bilder med alla upptänkliga exponeringar i en och samma bild. Och att byta himlar kan alla som vill göra det snabbt ordna med en knapptryckning. Något som i min bok förövrigt tangerar digital konst snarare än fotografi.

Men som all konst är fotografi ett uttryck för den enskilde fotografen, och fotografer har manipulerat bilder sedan hantverkets uppfinning. Genom att använda en konsts verktyg kan vi expandera och utveckla vårt eget uttryck. Essensen är att dessa tekniker inte är nya – och vi vi kan tacka fotografer som Gustave Le Gray vars kreativitet först gjorde idén möjlig.

Ta det lugnt, inget nytt under himlen!