Foto blir riktigt intressant först när vi upphör att vara resultatstyrda.

Att säga att vi bör sträva efter progress snarare än perfektion är att säga att vi även fortsättningsvis ska vara hungriga och nyfikna men att resultatet, din senaste bild exempelvis, inte nödvändigtvis behöver motsvara vare sig dina eller framförallt andras förväntningar för att kvalificera sig. Den är och förblir en viktig pusselbit i din utveckling.

Var gärna både vågad och modig. Var framförallt öppen i sinnet, både för vad som sker i din omgivning men bli framförallt inte låst vid en förutbestämd vision.

Det reslutatstyrda och den resultathets som nätets aldrig sinande bildströmmar starkt bidrar till kan även vara en bidragande orsak till att färre i stället för fler väljer att skaffa en kamera eller mer sällan använder den de har.

Sedan mitt förra inlägg kring bl.a. tillväxten av nya fotointresserade så har jag lärt att många unga visst lär sig att fotografera idag men de väljer att göra i mer slutna grupper där de känner sig trygga i att inte bli jämförda med dom bästa och där själva tävlingsmomentet helt uteblir.

Och om osäkerheten precis som högmod är kreativitetens största fiende så är trygghet och nyfikenhet dess motsats och det raketbränsle vi behöver för att blomstra.

Jag har alltid värnat om just denna trygghet även i mina grupper och att alla, oavsett förutsättningar och nivå ska känna sig bekväma i att uttrycka sig, såväl i bild som med ord. För resultatet är något underordnat, det är den individuella progressen som räknas.