Titta igen

Miljöer vi har nära till och därmed möjlighet att utforska lite oftare än andra ger oss fördelen att vi både lär känna dom och bli bekanta med dom.

För egen del har jag ett flertal platser runt Uppsala som jag besöker så ofta tiden tillåter. Genom årstidernas växlingar förändras även landskapet och därmed förutsättningarna. Under vissa dagar kan jag helt tappa tiden och spendera timmar med att gå genom dessa områden.

Eftersom jag besöker samma platser varje år har jag lärt mig att se dem på olika sätt eftersom jag har blivit mer bekant med dem. Den främsta anledningen till att jag har kommit att älska fotografi är ingalunda på grund av själva mediet, utan för att jag genom att fotografera saker i naturen som attraherar mig och drar min uppmärksamhet till sig har lärt mig att ta en närmare titt och studera min omgivning mer medvetet. Jag ser den!

Ibland kommer jag att besöka samma plats om och om igen, utan att tänka på det går jag bara förbi; sedan på det tjugonde besöket kommer får jag något som närmast kan likna en uppenbarelse och ser den med nya ögon.

Även om nya platser så klart lockar och oftast är spännande av den anledningen att de är just nya så upplever jag en större mening av att se bekanta platser på nya sätt, eftersom det är ett tydligt tecken på att min relation till en plats har fördjupats.

En av dessa platser heter Kung Björns hög och ligger i naturreservatet Håga. En ganska lantlig miljö med en gård och hagar. Inledningsvis så såg jag inget speciellt, det var en sommarkväll och ingenting tycktes inspirera mig. Men jag återvände redan samma höst och därefter till samma landskap under vintern. Nu har jag varit där ett otal gånger och har dessutom bosatt mig i närheten och det är lika roligt varje gång, lika spännande och lika inspirerande.

En lärdom jag hoppas kunna föra vidare från mina upplevelser vid Kung Björn är värdet av det familjära när det kommer till att fotografera naturen. Med denna miljö så nära hemmet kan jag besöka den många gånger med minimal insatts och genom att titta igen och verkligen se så upptäckte jag en skatt, den var bara inte synlig direkt. Eftersom det dessutom är lätt att komma hit så känner jag inte någon press att fånga fantastiska bilder, ett sinnestillstånd som ger mig möjlighet till att vara kreativ och bara låta det flöda fritt utan att hindras av stress eller ångest över att få till en bra bild.