Att söka är allt – gå bortom vad du vet!

I samband med nyår brukar många av oss lova oss själva att bli bättre, bli coolare, bli snällare, skaffa bättre kondition. Kort och gott bli en annan version av oss själva. Oavsett så bygger samtliga intentioner på en strävan att åstadkomma en förbättring eller i vart fall en förändring. En resa utan allt för många osäkerheter och risker där vi i värsta fall sitter och betalar för ett gymkort vi aldrig nyttjar under resten av året.

Som art eller kollektiv tycker vi det osäkra är skrämmande eller i vart fall något ovälkommet. Vi söker därför helt naturligt såväl säkerhet som trygghet och vill helst idag veta vad morgondagens ränta ska bli. Risk och osäkerhet är för de flesta inte förenligt med trygghet eller livskvalitet.

Ett äventyr å andra sidan har väldigt lite med trygghet att göra, ett äventyr går sällan som man tänkt sig. Äventyr och risk är nära besläktade och då vi som art gillar att planera och försöka förutse varenda händelse och varenda eventualitet så är äventyr, i ordets rätta bemärkelse, inte speciellt lockande och därmed ej heller något vi gärna utsätter oss för. Oavsett vad vi intalar oss själva och andra. Våra typiska nyårslöften är med bakgrund av detta därför att betrakta som ganska trygga. Så kallade lågriskprojekt

Men om vi som tar del av denna text i tanken kunde genomföra något riktigt äventyrligt, ta lite risker, frångå det oförutsägbara och oftare göra något oplanerat så skulle vi bli sökare.

En sökare efter upplevelser som berör på djupet, en sökare efter kunskap som medger att vi når nya höjder och utvecklas. En sökare som börjar leka och därmed bryter sig loss från gamla invanda sätt och beteenden. En sökare som finner det oförutsägbara med alla risker det medför.

Vår naturliga inlärningskurva gör att vi redan efter en relativt kort tid med kameran skjuter iväg uti stratosfären, dock med vissa kortare stopp i självföraktets djupa och olidliga vatten. Men stagnationen tilltar vartefter och om vi inte är vaksamma så cementeras tillståndet. Och många lever, ibland ovetande och lite plötsligt, i ett ingenmansland för före detta kreativa, knädjupt fast i mittfårans trygga famn.

Det brukar faktiskt krävas en rejäl mental insatts, inte sällan helt i paritet med ett maratonlopp, för att lyfta oss själva vidare till nästa nivå. Men när vi väl gjort det så blir vi oftast rikligt belönade. Sökandet med all sin oförutsägbarhet och risk är nyckeln som låser upp nästa nivå.

Mattias Sjolund