Detta är min favoritglugg.

Vidvinkeln är väl mer eller mindre att betrakta som obligatorisk i landskapsfotografens arsenal av gluggar. Allt från 30mm och nedåt på en fullformat är väl att betrakta som vidvinkel. Och visst är det läckert att kunna sitta bara någon meter från ”förgrundsintresset” och ändå få med det i sin helhet. 

Ändå skulle jag utan omsvep kasta mina vidvinklar överbord om jag i någon surrealistisk apokalyptisk framtid skulle tvingas välja och bara få ta med mig en lins. 

Jag gör som jag tidigare berättat en liten digital sverigeturné just nu bland många av landets fotoklubbar. En av avsnitten i min presentation om mina bilder heter Med min favoritglugg. När jag tittar igenom just dom bilderna blir jag lite extra glad. För även om några favoriter även är tagna med vidvinkel så är det ganska uppenbart att 70-200 f2,8 (i mitt specifika fall Tamron andra generationen) har en speciell plats i mitt kreativa hjärta. 

Det är utan omsvep den skarpaste kniven i lådan, med en kvalitet som är svårslagen vad det avser exempelvis just skärpa. Utan att tumma på kvaliteten. 

Men det är nog främst kompressionen jag är passionerat förälskad i. Kompressionen gör allt lite tajtare och fylligare. Möjligheten att verkligen fylla ut hela bilden är en annan aspekt jag gillar med 70-200, den ger mig möjlighet att renodla och förenkla mina kompositioner.

Tycker man att vikten är ett problem finns det ett antal tillverkare som även gör 70-200 f4. Då får ni nästan alla fördelar med denna makalösa glugg.