Mitt liv som bedragare II

Har du kört den i Photoshop? Personen tittar mig stint i ögonen för att liksom se om jag är en bedragare av värsta sorten. 

Postprocessen av foton är idag en väsentlig del av arbetet med en bild. Det är vare sig manipulation eller fusk utan en utvecklad del av det arbete fotografer i alla tider sysslat med, framkallning. 

Sedan finns det, i mitt tycke, en gräns som man inte gärna bör överträda men som ändå många har som praxis att göra. Att byta ut väsentliga delar av bilden mot något annat. En himmel t.ex. Eller infoga något som inte fanns där när bilden tog. Porträttfotografen Jake Olsson arbetar hela tiden på detta sätt. I princip alla hans bilder byts en intetsägande himmel ut mot gnistrande solnedgångar.

Här är det helt klart fråga om bildmanipulation men är det att likställa med fusk? Jag kan snarare se det som ett konstnärligt uttryck. Jake och många andra kända fotografer som jobbar i denna stil förmedlar ju känslor med sina verk. Dessa verks tillkomst består av två vanligt förekommande moment, ett motiv som fotas och bearbetningen av motivet. Resultatet är dock inte att likställa med ett fotografi, men visst kan jag tycka att det är konst. Digital konst.

Max Rive och Marc Adamus är digitala artister. Likaså årets vinnaren av årets upplaga av ILPOTY, Kelvin Yuen. De kreerar fantastiska konstverk, verk som kittlar fantasin och som får våra hakor att droppa i golvet. Men det är inte fotografi och det är det som är det problematiska då de verk gärna förväxlas med just foto i allmänhetens ögon. Det är bara att kasta ett getöga på instagram under hastagen #landscapephotography så kan vi se vad den tongivande stilen är. Få av dessa bilder är riktiga foton utan kompositer, exempelvis bestående av en stjärnhimmel från stilla havet, en bergskedja från Himalaya och en förgrund från Utah. Jättewow! Men än en gång, inte att förväxla med fotografi, utan snarare digital konst. 

Historiskt sett så var målare och konstnärer endast till för att återge och dokumentera ögonblicket. Stora slag, påvar och kungar porträtterades på löpande band. När kameran gjorde sitt intåg användes den på exakt samma sätt. Det var i ett strikt dokumentärt syfte kameran användes. Men någon gång på 50-talet började detta förändras och idag är foto även ett konstnärligt uttryck. Jag menar vem ifrågasätter huruvida van Gogh målade dit lite extra solrosor eller om de faktiskt fanns där? Vi tillåts vara hur konstnärliga och fantasifulla vi vill och det handlar framförallt inte om fusk. Men avsaknaden av rättframhet är ett problem. Avsaknaden av en varudeklaration om du så vill. 

Att ”photoshopa” är inget fult, det är ett viktigt verktyg och ska inte betraktas som ett bedrägeri men att inte vara rättfram med vad man gjort och inte gjort på en öppen fråga är att undanhålla en sanning och det är i mitt tycke fortsatt inte okej. Och framförallt behövs en öppen och fortsatt dialog om vad som är foto och vad som är digital konst.


Mattias Sjolund