I våra instagramflöden har vi alla sett dom, bilder med en fantastisk utsikt, starka färger och dramatiska perspektiv. Kommentarerna är inte sällan fulla med ord som exempelvis wow. Inte sällan vinner även många av dessa bilder topp-priset i både betydande men även mindre nogräknade tävlingar.

Ett antal individer, vissa med nästan lika många följare som en rockstjärna, ”äger” stilen, kanske till och med bildade den. Därefter kommer en mycket mycket lång svans av efterföljare.

Om vi utgår från att fotografering är ett kommunikationsmedel, något exempelvis jag kommunicerar till dig som betraktare så tycker jag det är adekvat att fråga sig, vad försöker alla dessa fotografer med sina snarlika bilder säga? Vad är deras budskap?

Jag har ju tidigare vid ett antal tillfällen berört detta med att fotografera ikonerna i världen, ni vet motiven som alla andra (inkl. jag själv) redan fotat och hur jag idag upplever att det hämmar min kreativitet. Även den personliga visionen och den enskilda rösten fattas, den uteblir. Och det är ju ytterligare en igenkänningsfaktor i dessa bilder, motiven går på repeat. Särskilt vanligt förekommande just nu är isländska höglandet.

Men det kanske inte är viktigt att alltid ha en egen röst eller vision, för vissa kanske det är viktigare med lajks. Som professionellt verksam i en annan del av kommunikationsbranschen är det lätt att dra paralleller till exempelvis tv-reklam och annan typ av reklam. Precis som reklamvärldens meddelanden är dom till för att ropa högt till oss, inte till för att långsiktigt beröra, komma ihåg eller samla på men jobbet är gjort, att på kortast möjliga tid påverka oss.

Det finns även en annan aspekt, en viktig fråga. Fotar du för någon annan eller för dig själv? Fotografer som Peter Lik har stora och förmodligen ganska lönsamma företag med massor av kunder. Han arbetar med att blidka denna kundgrupp av kräsna, ekonomiskt välmående personer. Vad är då poängen att ta bilder som Peter Lik? Ja svaret ligger nog i ambitionen. Är din ambition att få så många ”wow” lajlks som möjligt så är det bara att fortsätta. Men är din strävan att antingen hitta eller förmedla din egen röst och/eller skapa en bas för att sälja dina egna bilder, då bör du låta bli.

Jag vill även understryka att jag ingalunda anser mig perfekt i detta hänseende. Jag är alldeles för lätt influerad och har knappast en egen röst, än mindre ett eget bildspråk.

Jag vill inte heller vara sensationslysten eller klanka ner på någon. Jag vill endast uppmana till lite eftertanke och dela en insikt. En insikt jag själv fick genom att läsa originalartikeln till ovanstående skriven av Julian Barkway, publicerad i tidskriften OnLandscape och har därför i delar valt att återge den här.

Strävan efter ett ”wow”