Har du någonsin reflekterat över varför du väljer det ena eller det andra? Eller har du blivit enkelspårig och bara fotar horisontellt?

Jag läste en artikel igår på detta ämne då jag själv inte reflekterat över varför jag väljer det ena eller det andra, annat än på ren instinkt. Det enda jag kan säga är att jag nästan uteslutande fotat horisontellt, utom sista året då det mesta blivit vertikalt.

Det kan ju vara lätt att påstå att vi ser saker horisontellt och att det därför är vettigt att komponera horisontellt.

Om vi tar nedanstående två exempel från Njupeskär så är det för mig två helt olika intryck. Från just denna plats är nog många bilder just vertikala därför det ger oss en bättre känsla för fallets höjd och kraft, samtidigt som den horisontella ger en mer rättvis bild över hur det faktiskt ser ut.

Många gånger har jag märkt att jag numera gärna vill fylla ut och gå in så tajt som möjligt i mina motiv, och även om jag lämnar lite luft för att kunna beskära i post så är vertikala bilder här överlägset horisontella på motiv av exempelvis träd eller andra skogsmiljöer och även om ett mer klassikt manér är att avbilda havsmiljöer eller andra stora vistas horisontellt så tycker jag det kan vara väl värt att påminna sig själv om att testa både och. I sämsta fall har du flera alternativ att välja mellan.

Vill även passa på att för dig eller någon du känner puffa för nästa heldagsworkshop i Grisslehamn som går av stapeln den 18 januari, denna gång på temat vinter i kustlandskap.

Läs mer: https://fotomagica.net/heldag-var

Några tankar om vertikalt och horisontellt