En fotoresa till Andalusien
Det finns platser som är vackra på ett självklart sätt. Och så finns det platser som hela tiden överraskar.
Andalusien tillhör den senare kategorin. Här kan landskapet förändras från den ena timmen till den andra. En tät, knotig korkekskog kan plötsligt öppna sig mot ett böljande bergslandskap. Sandstensformationer reser sig ur marken som om de vore hämtade ur en surrealistisk målning. Längre österut breder ett ökenlandskap ut sig och här väntar en spektakulär utflykt med specialfordon in i Gorafe. Till sist ser vi dalarna på Siera Nevadas sydsida med de vackert blommande mandelträden. Det är just dessa kontraster som gör Andalusien så fascinerande för en landskapsfotograf.
Mandelblommen i Siera Nevada
Men det finns fler skäl att resa hit. I slutet av februari, när stora delar av norra Europa fortfarande befinner sig mitt i vintern börjar Andalusien försiktigt vakna till liv. Februari är en övergångstid mellan vinter och vår, med ett milt klimat som passar utmärkt för långa dagar ute i landskapet. Det är fortfarande vinter i kalendern, men känslan kan vara något helt annat.
Solen står högre, dagarna blir längre och på många håll har våren redan börjat visa sig. Mandelträden står i blom och de första tecknen på den kommande våren ger landskapet en alldeles speciell karaktär.
Och kanske är det just detta mellanläge som gör februari så intressant för oss fotografer. Landskapet är inte ännu präglat av sommarens torra hetta och starka kontraster, samtidigt som vinterljuset fortfarande kan ge en härlig dramatik. Vädret är förstås inte garanterat – Andalusien är stort och klimatet varierar kraftigt mellan kust, dalar och berg – men just variationen är en del av charmen.
Men det är inte bara naturen vi reser genom. Andalusien är också en plats där historia, kultur och vardagsliv finns tätt inpå. De vita byarna, de smala gränderna, de gamla olivlundarna och de små byarnas torg berättar om ett landskap som formats av många olika kulturer under århundraden. Här möts spår från romare, morer och den spanska kultur som vuxit fram därefter.
Och så har vi maten. Det är svårt att resa genom Andalusien utan att låta även smaklökarna få vara med på resan. Här är maten en självklar del av vardagslivet – från enkla tapas och goda oliver till jamón, lokala ostar, färska råvaror och rätter där den andalusiska olivoljan ofta får spela huvudrollen. Att slå sig ner på en liten restaurang efter en lång dag ute med kameran, beställa några tapas och ett glas lokalt vin och prata igenom dagens bilder är faktiskt en minst lika viktig del av upplevelsen som själva fotograferingen.
Korkek i Andalusien
Den andalusiska tapastraditionen är djupt rotad i regionens matkultur och ger dessutom ett perfekt sätt att prova många olika smaker i samma måltid. Det är kanske just kombinationen som gör Andalusien så lockande.
Detta är en resa där kameran får följa med överallt, men där upplevelsen aldrig bara handlar om fotografi. Det handlar om ljuset över bergen, mandelträden, om knotiga korkekar och vindpinade landskap. Men även om en trevlig middag efter dagens fotografering tillsammans med andra fotografer, medan solen sedan länge har gått ner över det andalusiska landskapet.
Vår resa börjar bland korkekarna. Alcornocales är en miljö som skiljer sig från mycket av det vi normalt förknippar med Andalusien. Här är det inte de soldränkta vita byarna eller de klassiska vyerna som står i centrum, utan trädens former, strukturer och det nästan mystiska ljuset inne i skogen.
Korkekarna är gamla, knotiga och ofta märkligt formade. Grenar sträcker sig åt alla håll och stammarna berättar om ett landskap där naturen fått arbeta långsamt. För fotografen är det en plats där det lönar sig att sakta ner. Att inte bara leta efter den stora bilden, utan efter linjerna, formerna och det lilla landskapet. Ljuset som letar sig mellan träden. En ensam stam. En gren som bryter mot bakgrunden.
Det är också här resan börjar på riktigt – inte bara geografiskt, utan fotografiskt.
På torsdagen lämnar vi korkskogarna och beger oss mot El Torcal. Det är svårt att beskriva El Torcal utan att ta till ord som overkligt och surrealistiskt.
De märkliga sandstensbergen har formats under miljontals år och ligger som ett enormt naturligt skulpturlandskap. Lager på lager av berg har pressats, brutits och eroderats tills de fått de former vi ser idag.
Och det är framför allt i det rätta ljuset som platsen verkligen vaknar. Vi kommer hit för både kvällens och morgonens fotografering. När solen står lågt förändras strukturerna snabbt. Skuggorna blir längre, formerna tydligare och de väldiga klippformationerna får en helt annan karaktär. Det är en sådan plats där man lätt kan glömma tiden. Och kanske är det just därför vi fotograferar.
Europas eget Badlands
Nästa dag väntar en helt annan värld.Gorafe.Här förändras landskapet igen. De gröna och skogsklädda miljöerna lämnas bakom oss och ersätts av ett dramatiskt ökenlandskap med raviner, eroderade berg och jordfärgade formationer.
Gorafes bergsformationer
Gorafe brukar beskrivas som Europas eget Badlands – och det är lätt att förstå varför.
Här finns nästan inget som påminner om det klassiska Andalusien.
Istället får vi ett landskap där former, linjer, färger och ljus blir själva motivet.
Vi anländer runt lunchtid och har sedan hela eftermiddagen på oss att arbeta med landskapet fram till solnedgången. Det ger oss möjlighet att följa hur ljuset långsamt förändrar bergen och ravinerna framför oss.
Det är också en miljö som belönar ett annat sätt att fotografera.
I stället för att försöka få med allt kan man börja leta efter detaljer. En linje i landskapet. En ensam bergsformation. Ett mönster som upprepas. Plötsligt behöver en öken inte vara stor för att kännas storslagen.
Mandelträden i Sierra Nevada
På lördagen väntar resans kanske mest klassiska Andalusien.
Vi rör oss ner mot de södra delarna av Sierra Nevada, där dalarna under den här tiden på året kan fyllas av blommande mandelträd.
Det är en märklig syn.
De bleka och ibland karga bergen möter trädens skira blomning, och det som annars kunde uppfattas som ett torrt och hårt landskap får plötsligt färg och liv.
Det är lätt att förstå varför just mandelblomningen lockar fotografer till Andalusien.
Men som alltid handlar det inte bara om motivet. Det handlar om ljuset.
Om att vara på rätt plats när morgonen är som mjukast eller när kvällssolen börjar värma landskapet. Om att vänta några minuter extra. Om att se hur färger och former förändras när solen rör sig över dalarna.
Det är i sådana ögonblick som ett vackert landskap kan förvandlas till en bild.
En resa för kontraster
Det är kanske just variationen som gör den här resan så speciell. På bara några dagar får vi fotografera miljöer som känns som om de hör hemma på helt olika kontinenter.
Korkskogarnas mörka och organiska former.
El Torcals dramatiska sandstensformationer.
Gorafes torra och nästan ökenlika landskap.
Och de blommande mandelträden i Sierra Nevadas dalar.
Fyra helt olika uttryck – men alla med samma gemensamma nämnare, Andalusien.
Läs mer om resan på:
