Att summera fotoåret 2025 – mellan löften, lärdomar och de där bilderna som stannar kvar

Det är ju onekligen den där tiden på året igen. Dagarnas rytm mattas av, kalendern är snart fylld av mest nostalgi och glöggdoft, och innan vi vet ordet av börjar ännu ett år räknas in.

Det är en märklig och fin period, en slags paus mellan två kapitel. Ofta kantas den av löften – ibland eftertänksamma, ibland av det mer tanklösa slaget – om allt vi ska göra annorlunda nästa år. Men innan vi sätter blicken framåt finns något viktigt i att också titta bakåt.

För mycket ska ju summeras. Året med familjen, arbetet, resorna som blev av och de som förblev drömmar, alla små och stora saker vi lyckats åstadkomma, oavsett om de fanns med i några storslagna planer eller föddes ur ren spontanitet. Men just här tänkte jag rikta ljuset mot en särskild typ av summering – den som rör fotoåret.

Hur summerar du ditt eget fotoår?

Att summera sitt fotoår är mer än att bara bläddra igenom ett gäng mappar i Lightroom eller på hårddisken. Det är en möjlighet att förstå sig själv som fotograf. Att se hur blicken förändrats, vad man dragits till och vilka motiv som oväntat gripit tag i dig. Ibland är det tydligt – ”det där var verkligen året då jag fastnade för kustlandskap” – ibland blir svaret mer subtilt.

Vi har i många tidigare inlägg pratat om vikten av att vara sin egen största kritiker. Det kan låta hårt, men i själva verket handlar det om att vara sin egen bästa lärare. Ingen annan kan lika nära och ärligt följa din resa som du själv. Kritik i det här sammanhanget är inte självsabotage, utan medvetenhet. Det är att våga se vad som inte fungerar – men också att ge sig själv utrymme att uppskatta det som faktiskt blev riktigt bra.

Kureringens konst – och varför den är så viktig

Här kommer vi in på något som är både roligt och krävande: kureringen. Att minutsiöst sortera sina bilder. Att se över en hel årsproduktion och fråga sig: Vad är egentligen värdefullt här? Inte i termer av antal likes eller teknisk perfektion, utan värdet i uttrycket, i berättelsen, i känslan.

Kurering är något av det mest utvecklande en fotograf kan ägna sig åt. Det är i gallringen som utvecklingen händer. Det är när du väljer bort 90 % som de 10 % du sparar börjar tala tydligare. De bilderna blir dina riktmärken, ditt väderstreck, dina milstolpar. Och de visar dig vad du ska ta med dig in i nästa år – och vad du ska lämna bakom dig.

Det är också i kureringen som man kankse hittar sina återkommande teman. Kanske märker du att du ständigt återvänder till samma typ av ljus eller återkommande element. Eller att du under året faktiskt blivit bättre på komposition än du trodde. Eller att du närmat dig helt andra motiv än de du tidigare varit trygg med. Ofta är vi själva de sista att upptäcka vår egen utveckling – kureringen gör den synlig.

Att skapa samlingar – och att låta bilderna andas

När du väl valt ut dina bästa bilder kommer nästa steg: att skapa samlingar. Det här är ett kreativt arbete i sig. En bild på egen hand kan vara stark, men i en samling får den kontext, resonans, och ibland ett helt nytt liv. Att sätta ihop ett bildspel, en årsportfolio eller bara ett litet personligt album är ett sätt att ge året en tydlig röst.

Att skapa samlingar innebär också att göra ett statement: Det här var mitt fotografiska 2025. Inte perfekt, inte komplett – men ärligt och med en riktning.

Ett årsarbete destillerat till sina bästa stunder

Det fina med att summera sitt fotoår är att det faktiskt blir som en destillation av alla de där ögonblicken som annars lätt flyter ihop. Minnet är nyckfullt; bilderna står kvar. Den första morgonen med dimma på sjön. Det oväntade ljuset bakom en stormfront. Den där dagen då du nästan struntade i att ta med kameran men ändå gjorde det – och det visade sig bli en av årets bästa exponeringar.

Genom en sådan summering blir fotoåret inte bara en mapp med filer utan en berättelse. En berättelse som du själv skriver, bild för bild.

Så hur summerar du?

Det är en fråga som inte har något rätt eller fel svar – bara ditt eget. Men kanske är det nu, när året går mot sitt slut, värt att ställa några enkla men viktiga frågor:

-Vilka bilder bär årets starkaste minnen?
-Vilka lärdomar tar jag med mig in i nästa år?
-Vad vill jag utveckla, förändra eller fördjupa?
-Och vilka bilder är egentligen mina bästa – och varför?

Att summera sitt fotoår är inte en ritual runt nyår. Det är ett sätt att se sig själv, sin blick och sin utveckling med klarhet. Och kanske är det just det som gör det lika viktigt som det är roligt