Jag är väl medveten om att ämnet kan vara känsligt. Jag vet även att det är en genre som många bär nära hjärtat och verkligen gillar så av den anledningen vill jag tala öppet om ämnet. Men innan jag fortsätter så vill jag även säga att jag mycket väl kan ha fel och att det snarare handlar om tycke och smak.

I de breda lagren är kanske just norrsken är det mest åtråvärda och bilder föreställande norrsken har kontinuerligt visat sig vara mer poplulära än andra bilder, även om de är tagna på samma plats men vid andra tidpunkter. Det är så att säga norrskenet som drar tycks det.

Norrsken är ett fenomen som är förtrollande vackert att uppleva. Jag minns när jag var liten och såg det de första gångerna vid huset i Härjedalen. Det var så häftigt! Men om du bor i en stad i Uppland får du förmodligen inte se det så ofta. Det är kanske därför det är så eftertraktat, för det är en upplevelse man bara får en eller ett par gånger i livet.

När vi i begynelsen lär oss att fotografera så får vi ganska tidigt stifta bekantskap med termen komposition. Vi lär oss om för- och bakgrunder, vi lär oss om vad som gör en bild intressant likväl vad som kan förgöra en bild. Senare, under vårt livslånga lärnade och genom alla misstag vi begår, börjar vi förstå och sakta utkristaliseras en kunskap om bildspråket med alla sina hemligheter.

De som träffat mig vet att jag inte blir allt för upphetsad av astrofoto och norrsken. Och det kan nog vara värt att poängtera. Det finns många fotostilar som inte applirerar till mig och jag tror det är något alla kan relatera till. Vi har alla något vi vurmar för. Jag kan däremot tycka att det finns fantastiska nattbilder och jätteduktiga fotografer som verkligen behärskar ämnet. Det har med andra ord ingenting att göra med att jag inte tycker det är vackert men jag har svårt för att fota det och det är det detta inlägg ska handla om och varför.

Men om vi tar det lite från början. Som jag var inne på nyss, vi lär oss om bildspråkets hemligheter och en helt ny värld öppnar sig.

Jag uppskattar verkligen att tillsammans med min kamera rama in landskapet mellan fyra hörn. Att arbeta med bilden. Jag flyttar mig lite till vänster, lite till höger, justerar höjden, testar röra mig lite mer åt vänster och till slut... Där är den, en bild och jag fyrar av en ruta.

Det här är en process som vi lär oss att förädla och förbättra och det är till stor del vad bildskapande, bortom valet av media, handlar om. Det vill säga oavsett om du målar på en duk eller har en kamera i handen så är det samma process i grunden vad det gäller själva skapandet av bilden. I synnerhet inom de klassiska större landskapen vilket det inom nattfoto nästan utelsutande handlar om.

Men när det kommer till astro, norrsken och nattfoto i allmänhet så kastas helt plötsligt alla dessa förvärvade insikter över bord i de flesta fall. De flesta nattbilder saknar allt som gör en bild till en bild, till en skapelse. Mina egna “få försök” är inget undantag.

I stället handlar bilderna i de flesta fall om ett vackert ljusfenomen. Och i rätt kontext kan det vara magiskt men i de flesta nattbilder saknas kompoistion och grundläggande element som bär bilden.

Och det är ju i och för sig inte så konstigt, det är bäcksvart ute! Till och med norrskenet i många fall är knappt synligt för det mänskliga ögat men det är något våra kameror registrerar. Så hur ska man kunna komponera en “bra” bild i bäckmörkret? Det är, såvida du inte känner platsen väldigt väl, svårt om inte omöjligt.

Och detta är ju i alla fall en stor del av förklaringen till varför de allra flesta nattbilder helt saknar konstnärlig höjd eller i alla fall det mest elimentära elementen i bildskapandet. Och det är den här svaga länken jag önskar lyfta. Är det så att norrskenet i sig äger en sådan enastående kraft att ljuset alena räcker till? Här uppstår såklart delade meningar men enligt mig så är det inte så.

Sedan finns det såklart undantag, och i dessa undantag spelar vintergatan och norrskent inte sällan andra fiolen, det som skänker inramnig till bilden. Och för detta ändamål är dessa fenomenen perfekta. Men fenomenen kan aldrig på egen hand, i min mening, bära en bild. Det blir i klarspråk alldeles för platt och intetsägande. Vad tycker du?