Det finns väldigt lite att tillägga när det kommer till ordet populär och dess innebörd. Möjligtvis kan man understryka att det är strikt binärt. Något är med andra ord populärt eller så är det inte populärt.

Generaliserar vi så är populärt obra, ett kvalitativt lågvattenmärke och innehar karaktären av skräp. Åter generaliserat så skulle det indikera på att den stora massan saknar både tycke och smak. Och så har det mer eller mindre alltid varit. En liten klick och en elit har satt ribban för vad som kan anses skilja agnarna från vetet. Kritikerkåren hör exempelvis till denna klick då de mer eller mindre i alla tider satt tonen inom all kultur, inkluderat litteratur, musik, film och bild.

Bra å andra sidan är strikt subjektivt, åtminstone vid en första anblick. Självklart finns det även här ett antingen eller men mer på ett personligt plan. Och om det finns lite att säga om epitetet populärt så finns det desto mer att säga om vad som betraktas som bra. Det är som vi konstaterat subjektivt. “Bra” når sällan de breda massorna. För få besöker de kulturella högborgar där det som anses bra bor, museer etc. I det digitala utrymmet är det dessutom idag hårt reglerat av algoritmer som förhindrar spridning i de breda lagren.

Men det finns faktiskt en hel del annat att säga om bra, Exempelvis vad som skiljer bra från dåligt oavsett vad det egna tyckandet säger. Och det har bland annat att göra med hur vi som kollektiv läser och uppfattar saker.

Exempelvis så uppfattar samtliga individer på planeten i första hand det som i en bild är ljust, varmt och kontrastrikt. Om då exempelvis objektet på bilden är mörkt och kallt i förhållande till resterande så är det ju per se inte en bra bild då den inte tydligt nog kommunicerar med betraktaren. Den skjuter så att säga över målet och blir lite poänglös. Både obra och förmodat opopulär skulle man kanske kunna summera den.

Och löper vi den linan ut så kan vi snart se att det som blir populärt även är att betrakta som bra i flera hänseenden. Det finns en kollektiv samstämmighet kring det och bilden tickar av de boxar som behövs för att anses bra men på det finns inte sällan ett extra lager av excess. Excesser som gör att det eventuellt kan anses vara vulgärt eller kommersiellt. Inom foto såväl som klassisk konst kan det exempelvis vara ett resultat av överdrivna färger eller ljus eller varför inte bombastiska perspektiv. En rak motsatts till minimalism exempelvis, en av kritikerkåren förövrigt hyllad nisch.

Det finns alltså klara korelationer mellan populärt och bra, men det finns även finsmakare som olikt massan förfinat sin smak och därmed gärna ratar det breda kommersiella. Men hos den breda massan finns tveklöst filter som skiljer kvalitet från skräp.

Att flörta med bägge lägren låter sig i brådrasket inte göras. Antingen för att uttrycket är bra men inte förfinat nog eller för att det är så pass förfinat att den bättre hälften eller vännen helt missar poängen med ditt senaste mästerverk. Något jag tror att fler än jag har haft erfarenhet av 🙂

Men visst finns det riktigt bra bilder som även blir populära. Oftast är de enkla och renodlade och slår därmed an en sträng hos många. Jag tror att simplistiskt är svaret på frågan. Bilder befriade från komplexitet utan att tvunget vara minimalistiska. Bilder enkla att ta till sig och enkla att förstå.