Man skulle kunna hävda att ett problem med färg är att det är så alldagligt. Färg finns där och vi är så vana vid att se färg när vi tittar på världen att vi till viss del har blivit okänsliga för både nyanser och variation. Vi beklagar oss gärna över platt ljus under gråa dagar och frånvaron av färg när den i själva verket alltid är närvarande och det är vi, som kreatörer, som inte är det.

Jag har i olika skeenden talat om färg, om varför vi upplever harmoni och disharmoni och hur en färg påverkar sinnesstämningen på ett sätt och en annan på ett helt annat sätt.

Impressionisterna var besatta av att med stor skicklighet och noggrannhet återge både ljus och färg med exakthet. En av dess pionjärer var Monet. I den efterföljande post-impressionismen bröt man sig lös från dessa ideal och började använda färg som en del av uttrycket snarare än en beskrivning av hur det faktiskt såg ut. Post-impressionismen ligger även till grund för det vi idag kallar modern konst i motsatts till den tidigare klassiska målarna. Post-impressionisterna använde färg mer strukturerat.

Och visst kittlar tanken att även inom fotografering betrakta färgsättning som ett uttryck snarare än det motsatta, att åter bara betrakta foto som något dokumentärt och något som absolut ska representera verkligheten. Men med tanke på betraktarens generella förväntningar och fördomar kring foto kanske du dock bör vara lite återhållsam och inte kolorera ditt gröna träd rosa och kanske arbeta inom ett lite snävare intervall av avvikelser än målare tillåts göra, åtminstone i skrivande stund.

Efter att ha fått i uppdrag av Kodak att testa tidiga färgfilmer skrev Edward Weston enligt Guy Tal att "Fördomarna, som många fotografer har mot färgfotografi, kommer av att inte tänka på färg som form." I rättvisans namn tänker många färgfotografer fortfarande inte på färg som form men det gjorde post-impressionisterna.

Pionjärer inom färgfotografi, som inte hade tillgång till samma teknologi som vi har idag med en nästan total kontroll av nyanser, kontrast och mättnad kunde inte inkludera sådana efterexponeringsjusteringar i sina processer som vi kan idag. Idag befriar de digitala verktygen oss från behovet av att arbeta inom de fasta färgpaletter som tillverkarna av film konstruerade och kan idag skapa våra egna paletter för att passa våra uttrycksfulla avsikter. Precis på samma sätt som fotografer som arbetar med svart vitt har kunnat skräddarsy kontrast och tonalitet i nästan två århundraden.

Med sådan kontroll och precision till hands är utbudet av tillgängliga kreativa lösningar enorma och överträffar även de alternativ som idag är tillgängliga för målare. Så låt oss bli lite mer kreativa för att verkligen utnyttja färgernas styrka som uttryck.

Detta inlägg är skapat utifrån att under veckan läst en del artiklar av bl.a. Allister Benn och Guy Tal.