Det mesta av det du tittar på och läser om kring fotografering handlar om framgångar och vackra bilder. Det är förvisso inte helt förvånande eftersom vi föredrar att visa upp oss från vår allra bästa sida i alla upptänkliga situationer och foto är absolut inte något undantag. 

Men faktum är att även mycket erfarna fotografer alltjämt begår misstag och har historiskt begått ännu fler. Det kan handla om allt från vad vi gjorde eller inte gjorde ute på våra äventyr, det kan vara utrustningsrelaterade saker eller en komposition som inte satt. Allmänt elände och andra ting. För att sätta fingret på vad jag menar så kan jag bara i förbifarten nämna att Adam Gibbs för inte så länge sedan tog en hel radda bilder som skulle blivit episka om det inte vore för att han glömde deaktivera bildstabilisatorn och en tydlig rörelseoskärpa förstörde allihop. 

Därför kommer detta blogginlägg vara fyllt av ett antal misslyckanden eller misstag som jag har gjort under åren. Jag delar med förhoppningen att bespara dig och andra en del huvudvärk men även för att det är viktigt att se på motgångar och misslyckanden som något positivt och inte sällan i efterhand något att skratta åt. 

När jag far genom mitt arkiv så hittar jag vissa fragment av en blivande landskapsfotograf runt 2003 men den händelse som sticker ut är idag 10 år gammal, i juli 2011. Här finns en bild som skiljer sig från de tidigare, det var första gången jag började arbeta med kameran utifrån tesen att skapa i stället för att dokumentera. Det var även första gången jag gjorde en ansträngning att fotografera när ljuset var gynnsamt. Att i dag titta tillbaka på bilden fyller mig såklart med en del glädje. Jag minns fortfarande hur exalterad jag var över resultatet och hur länge jag höll den där bilden nära, nästa som ett barns relation med ett mjukisdjur. Omvärldens reaktioner var blandade och jag fick såklart utstå en del berättigad kritik när jag visade den i olika forum och lärde mig därmed såklart ett och annat. 

I mitt arkiv finns även en hel del annat som jag tänkte att vi skulle diskutera lite närmare nedan men även det som av vissa anledningar inte finns i arkivet och anledningen till det. 

1. Att befinna sig på en episk plats och fullkomligt göra bort sig. 

Att man gör bort sig brukar ju som bekant vara en insikt som blir uppenbar först efter tillfället då det inträffat. Jag var alltså inte medveten om det faktum att jag gjorde bort mig när jag åkt genom öknen ut till Grand Canyon på en liten fotoresa. 

Men att så här i efterhand betrakta mina alster från denna resa är i de mildaste ordalag smärtsamt. Dels är det en plats jag inte varje dag har förmånen att besöka och därför kanske borde ansträngt mig mer, men det mest smärtsamma, oavsett resultatet, är att jag så uppenbart helt förkastat även de små kunskaper om foto jag vid tidpunkten hade införskaffat. Resultatet är beklämmande och bortom all räddning med utblåsta högdagar och vitor och allt annat däremellan. Läxan jag lärde mig då om inte förr är att inte ha bråttom och noga fundera igenom vad det är jag ska företa mig. 

2. Vissa saker är värda att köpa billigt, andra inte. 

Optik och filter infaller inom denna kategori. Vem skulle få i huvudet att köpa ett par glasögon gjorda i plast? Och varför skulle det vara smart att köpa en dyr fin glugg för att därefter köpa plastfilter? Smart tyckte jag, men aj vad ont det gjorde. Flera dagars fotograferande på Island resulterade i blåa bilder p.g.a. billiga plastfilter. Läxan: Köp glas! Se även p. 5

3. Förr eller senare pajar minneskoret eller hårdisken

Båda dessa är smärtsamma. I förlängningen kanske den sista kan göra mest ont beroende på hur mycket som ”brann upp”. Ha alltid en plan inte helt olik den marvaru och läkemedelsbranschen har för kylvaror. Det vill säga en säker obruten kedja inkl. back-ups och redundans. Detta är faktiskt en sak jag aldrig själv råkat ut för, men tyvärr känner jag många som förlorat båda många och väldigt viktiga bilder och tycker därför den förtjänar att tas upp här.

4.  Fota i ISO 6400 

Eftersom du aldrig ska använda auto ISO (åtminstone inte utan ett lågt takvärde) så är detta en klassiker. I synnerhet om du nattfotat kvällen innan. Detta gäller förövrigt även Autofokus, Bildstabilisatorn mm. Förra veckan skrev jag om att skapa rutiner att alltid återställa kameran i ett för dig bra defaultläge. Om du inte upprättat denna rutin under den gångna veckan eller tidigare så är det dags nu.

5. Billiga vidvinklar

Då vidvinkel infaller under kategorin ”måste ha” bland landskapsfotografer så var det en linstyp jag ganska snart införskaffade utan närmare efterforskning. Eftersom jag vare sig är eller var bemedlad med några stora förmögenheter köpte jag den billigaste. Jag menar hur illa kan det va?

Det korta svaret är att jag har en hel hög bilder i arkivet med väldigt väldigt suddiga hörn. Kantoskärpan är i korta ordalag förödande. 

6. Mer plast

Det mesta av plast är av ondo, och som jag påvisat ovan så är foto inget undantag i detta hänseende. Men denna lilla historia handlar bara delvis om plast. Den handlar egentligen om billiga (läs dåliga) stativ, närmare bestämt tripods. Ute på en fotoresa eller vilket äventyr som helst så orsakar en dålig tripod mer skada en nytta. Det brukar luta och jäklas rejält. Att komponera är bara att glömma. 

Precis som i fallet vidvinklar är ju även stativ något av landskapsfotografens måste. Och precis som med vidvinklar var min första sjukt billig och jag var så sjukt nöjd över mitt ”fynd”. Detta var ett trebenstativ med knäppen för att låsa benen och dessa var designade av just plast. 

En kall vinternatt ute bland stjärnorna sa det bara ”plick” när jag skulle till att låsa det tredje och sista benet. I min hand höll jag hela låsknappen som hade en tydlig brottyta längst ner. Det var bara att packa ihop och ta sig hem med oförrättat ärende. 

7. Ett osunt missbruk av filter

Filter är kul, filter är spännande men det är, precis som allt annat bara ett verktyg på vår palett som ska användas med försiktighet och framförallt endast när vi inte kan åstadkomma det vi vill med enbart slutare, bländare och ISO. 

Ett osunt användande av filter kan så klart mitt i ruset kännas coolt och resultatet spännande men jag kan försäkra dig om att det i ovanstående arkiv finns en hel del bilder som säkert hade varit mer användbara idag om det inte vore för att dom är filtrerade till döds. 

8. Att göra för mycket

Nu är jag säker på att de flesta människor är mer balanserade än mig. Men jag har ju svårt att inte göra för mycket, att göra projekt av allting och gärna bolagisera dessa projekt. Med foto var det inget undantag, pengarna ska in tänkte jag. 

Sagt och gjort, både bäbisar, blivande brudar med deras äkta män och stora företagsfester har passerat revy framför min kamera. Fullständigt utmattande, och inte riktigt värt att göra på industriell skala då det dödar varje tillstymmelse till att göra det jag älskar, att vara ute på äventyr och skapa, att få vara kreativ.  Så oavsett vad du gillar att göra så tror jag på att göra det lagom mycket, annars blir det bara pannkaka av alltihop.