Nu glider vi in på detta med kreativitet igen. För egen del tror jag att jag oftast har en fallenhet mer åt det "oväntade", snarare än det klassiska och förväntade. Det fanns en tid när jag bara gjorde det förväntade, det var det jag för stunden brann för.

Vad vi egentliga pratar om är olika sätt att angripa samma sak, samma motiv, samma utmaning. Någon gör något abstrakt, en annan avbildar stunden som den faktiskt ser ut. Det kan såklart även handla om att välja bort något, exempelvis den klassiska solnedgången (den förväntade bilden) mot ett vackert mönster vid dina fötter som tidvattnet skapat och som i solnedgångens magiska ljus fångar dig och ditt intresse.

För att försöka särskilja de två angreppssätten åt har jag nedan satt upp ett par punkter:

• Det förväntade och det storslagna kräver mer i form av bra ljus, ”rätt" väder. Det oväntade kräver mer av dig.

• Den kreativa höjden är större i det oväntade, kraven på det tekniska kunnandet mer omfattande i det förväntade.

• Det förväntade är inte sällan en representation av verkligheten, det oväntade har större flexibilitet att vara det du vill att det ska vara

Det behöver inte vara en vattendelare, antingen eller. Det går utmärkt att hänge sig åt bägge så länge omständigheterna tillåter. Och ibland är det förväntade så oväntat vackert att det bara inte går att motstå.

Bild: Den förväntade tolkningen av en soluppgång på Österlen 2013