Några tankar i två delar
Ställ Om Perspektivet - Del 1
Att tänja på gränserna har man ju hört talas om men hur är det med att tänja på perspektivet och vår kreativitet?
Att flytta gränser och vara lekfull. Att testa nya idéer och omforma något känt till något nytt!
Med verktyg som exempelvis slutare, luminans, kontrast och element som ljus har vi förmågan att skapa och omvandla vår omvärld till kraftfulla uttryck. Vi kan låta vår kreativitet flöda fritt oberoende objekt.
Vad ser du i bilden ovan? Ser du ljuset där borta, öppningen i mitten? De vackert böljande vertikala linjerna som hänger ner likt svallande hår eller ser du ett hav som är fångat med en något längre slutartid och som ställts på högkant?
Att fritt få skapa, att låta en vison bli till en annan och att ställa om sitt perspektiv utan låsningar mot ett entydigt mål är en oerhört befriande resa.
Den ständigt pågående resan - Del 2
I texten ovan berör jag det experimentella och det abstrakta. Jag tror att många har förutfattade meningar kring vad vi behöver göra eller förväntas göra. Vi bär också på en egen bild av vilka vi är som fotografer, vilket fack vi tillhör. Men måste det vara så?
Att ena dagen uttrycka sig experimentellt för att nästa dag i en helt annan bild uttrycka något helt annat kanske i själva verket endast reflekterar vår sinnesstämning för tillfället. Att den ena bilden sedan mer liknar en abstrakt målning och den andra något väldigt klassiskt inom genren landskapsfoto spelar mindre roll. Visst spretar det stilmässigt men det är okej.
Jag är på en ständig resa av självutveckling, mina bilder återspeglar vem jag är och vem jag är förändras för varje dag som går. Jag behöver uttrycka mig och mina uttryck, hur än lika eller olika de är, reflekterar vem jag är här och nu. Det säger ingenting om vem jag i egenskap av kreatör var, eller vem jag som kreatör kommer att bli.
Jag kan kanske relatera till en bild tagen för 3 år sedan, till och med tycka om den eller rent av älska den. Men om jag kunde återskapa samma ögonblick idag så skulle bilden, mitt känslomässiga uttryck av ögonblicket, högst sannolikt bli något helt annat.