Titlar tycks, lite märkligt, ha fått en större och större betydelse. Precis som det finns många sjuksköterskor (om än aldrig i tillräcklig mängd tycks det), mekaniker eller byggarbetare så finns det många fotografer En del av dessa är så kallade yrkesfotografer, exempelvis anställda av mediabolagen för att avbilda vad som sker i vår omvärld eller exempelvis arbetande inom mode och produktfoto eller rent av inom, som en liten verksamhet här i Uppsala, gammalt hederligt porträttfoto. En kanske tynande verksamhet med ett tynande kundunderlag, vad vet jag. Oavsett så är de professionella fotografer, de lever av sina bilder, det är deras yrke. 

Precis som det finns många skådespelare, konstnärer och artister i vårt land så finns det fotografer. Andra typer av fotografer än de jag nämner ovan, kreativa i en annan bemärkelse. Mer som artister, som kanske inte så mycket dokumenterar omvärlden utan snarare använder densamma i ett konstnärligt uttryck. Exempelvis så kallade naturfotografer, eller kanske rentav landskapsfotografer. 

Men oavsett vad du yrkesmässigt titulerar dig som, så bör det väl vara något som minner om det som ger dig din huvudsakliga inkomst eller en betydande del av din inkomst alternativt det du utbildats inom? Det är din profession. 

Ett stående skämt bland invånarna i Los Angeles är alla de tusentals självtitulerade skådespelare som bor och verkar i staden men som aldrig en enda dag fått betalt för att vara skådespelare. I stället har de sin inkomst från andra viktiga yrken som exempelvis just sjuksköterskor men kanske mer frekvent från ströjobb inom exempelvis servicesektorn i väntan på det stora genombrottet. Men det kanske låter bättre att säga att man är skådespelare än servitris? Jag har själv en personlig erfarenhet av just detta då jag levde tillsammans med en person under flera år i just LA som hade detta yrkesmässiga dilemma. ”I am a waitress but really I am an actress”. Ungefär som hen var rädd för att i omvärldens ögon bli dömd för att vara misslyckad eller mindre värd. Vilket såklart är rena dumheter.

Vår samhällsekonomi är bl.a. uppbyggd kring det vi som nation producerar, tjänster och produkter. Har du ett arbete så producerar du något. Inom vissa yrken mer handfasta saker än andra. Den tekniska produkten av att fotografera är onekligen själva bilden. Det är bilden kunden köper, inget annat. Säljer du tusentals bilder eller får exceptionellt mycket betalt för en bild så kan du kalla dig professionell fotograf då det rimligen skulle utgöra en betydande del av din inkomst och utgöra grund för ditt uppehälle. Problemet i dag är att få om några säljer bilder i sådan kvantitet att det går att leva på det. Och aldrig är detta så sant som inom det mer mjuka segmentet, de mer artistiska kategorierna som exempelvis naturfoto, möjligtvis med ett fåtal världsnamn som undantag.  Men ingen jag känner eller känner till inom detta skrå livnär sig på att sälja sina naturbilder. Att därför i tid och otid gärna berätta för omvärlden att man arbetar som professionell naturfotograf må låta tjusigt, men man bör kalla saker för vad de är och inget annat. Verkligheten idag är en helt annan.

Den, i vissa kretsar, världsberömde Thomas Heaton nuförtiden säkert ganska generösa uppehälle genereras främst från reklamintäkter och närbesläktade intäkter från sina drygt 500 000 följare på Youtube och Instagram. Han är en maktfaktor och ett mediafenomen som dessutom just tack vare en halv miljon följare även gör välbetalda föreläsningar och agerar reseledare samt lärare för de välbeställda över hela världen. Säkert en dröm för många (mig själv ej undantagen) men en beskrivning som i mina öron ligger ganska långt borta från vad jag normalt skulle definiera som en professionell fotograf. Det var ju heller inte främst för sina bilder han fick 500 000 följare, utan på grund av helt andra kvaliteter och färdigheter. Inte minst för att han är en väldigt skicklig, pedagogisk och trevlig you-tuber, eller tv-personlighet som man sa på gammelsvenska. Men även en driven entreprenör.  

Utan att på något sätt jämföra mig med Heaton så är jag för egen del entreprenör och affärsutvecklare, något jag levt av i över 20 år. Jag är säljare, med styrkor inom marknadsföring, kommunikation och projektledning. Mina intäkter härstammar även från något annat jag genuint älskar, att arrangera och genomföra fotoresor och leda utbildningar/workshops inom foto. En sann passion och något jag vill göra mycket mer av i min vardag. Så i något hänseende kan jag även professionellt kalla mig arrangör av utbildningar och resor. Men även om jag sålt en och annan bild så är jag i egenskap av fotograf snarare en passionerad amatör än något annat. Förövrigt två ord som i kombination är  bland de vackraste och stoltaste jag känner till.