Om en nybörjare och en mer erfaren landskapsfotograf befinner sig på samma strand för att under någon timme fotografera blir bilderna som dem kommer tillbaka med ganska olika och när bilderna blir bedömda så är det sannolikt att bilderna tagna av den senare kommer uppskattas mer av fler. 

Dels har vi den tekniska aspekten, utifrån en tydlig uppfattning vad hen vill uppnå kan den mer erfarna fotografen med hjälp av brännvidd, slutare och bländare snabbare nå ett resultat.

Men om nybörjaren och den mer erfarna istället för en kamera har ett varsitt anteckningsblock med uppgift att skriva ner vad dom ser och upplever så bör väl oddsen utjämnas något? 

Absolut. Det eliminerar fördelen av den tekniska aspekten och nybörjaren kan ju mycket väl vara en bättre författare. Men sannolikt kommer den mer erfarne fotografen ha ett avgörande övertag, att se detaljerna i såväl ton som kontrast och ljus. Men sannolikt även annat som exempelvis texturer, former och mönster som sammanfattningsvis blir viktiga för att beskriva hur det ser ut.

Denna egenskap tränar vi upp under tiden vi försöker förstå vår kamera och flera år efter att exponeringstriangeln sitter i ryggmärgen. Det fina är att vi kan träna på detta även när vi inte fotograferar, vi kan ha våra fotoögon på oss ute i vardagen för att lära oss att faktiskt se. 

Jag passerar exempelvis varje veckodag, året om genom en park. Flera av träden i denna park är riktigt gamla och mycket vackra. Och dom är vackra på olika sätt varje morgon, för ljuset är annorlunda, säsonger skiftar och jag som person har olika sinnesstämningar när jag ser på dom.

Att titta och att se är inte samma sak. Att verkligen se är att känna, att se är att minnas. Men även att finna mening och sammanhang i det vi ser. 

När vi är ute med vår kamera så behöver vi se naturen, vi behöver känna den, ta in den och lyssna till den. I alla dess beståndsdelar, såväl de små utsnitten som de stora vyerna. Vi behöver se grenarna och hur det subtila ljuset påverkar dem, vi behöver se hur ett reflekterande ljus mot en bergsida eller en sten skapar ett motiv, eller hur de två martallarnas former får dom att se ut som att dom dansar med varandra i morgonens första strålar.

Till skillnad från när vi genomför vardagliga sysslor behöver vi för att kunna fotografera koncentrera oss på en helt annan nivå för att kunna åstadkomma något. Vi måste proaktivt söka efter dom element som gemensamt skapar en bild, en enhetlig harmonisk helhet.

Och desto mer vi tränar våra ögon desto lättare blir det. Eller som en viss skidåkare en gång sa, desto mer jag tränar, desto mer tur har jag. 

Sajna upp dig på mitt nyhetsbrev på www.fotomagica.net (längst ner på sidan) och få en gratis ebok med fler tips.