Det har väl sina naturliga orsaker att många, inkluderat mig själv, köpte ett ganska billigt stativ den allra första gången. Den omedelbara effekten för egen del var att spärrarna som vi normalt sätt klämmer åt eller skruvar åt på benen sprack en kall kväll. Andra billigare tri-pods fullständigt bågnar under kamerans vikt. Vidare är en tredje signifikant egenskap hos riktigt billiga tri-pods är att själva huvudet glappar och fungerar illa som stöd. Den reella konsekvensen blir att vi lika gärna kunde vara utan tri-pod.

Om sanningen ska fram, i fallet stativ till skillnad från mycket annat, så är ett 5 gånger dyrare stativ oftast 5 gånger bättre. De egenskaper vi söker kokar ner till pris, vikt, höjd, design, material och huvud.

Material

De allra flesta har ben gjorda av kolfiber eller aluminium. Båda materialvalen är riktigt bra med den enda egentliga skillnaden att kofiber är betydligt lättare och för all del ganska mycket dyrare. Till del (har jag hört) även mindre vibrationskänsligt. Men om packvikten inte är viktig, köp aluminium.

Höjd

Jag är 187 cm lång och jag har ett stativ som fullt utvecklat med kameran påmonterad nästa når upp till näsan. Det ger mig maximal komfort när jag jobbar. Höjden är alltså inte helt oviktig även om de flesta inte kommer behöva tänka på stativets längd då de flesta stativ är tillräckligt långa, åtminstone om du är normallång. Men köp absolut inte ett stativ som innebär att du måste stå framåtlutad hela tiden, så vida inte kompositionen kräver det.

Design

Det finns exceptionellt kluriga stativ, det finns vanliga raka trebensstativ och det finns enbenta stativ och säkert en hel del däremellan. Om jag själv får välja så föredrar jag tre riktigt stadiga ben, lagom för min höjd och utan mittpinne. Vidare är det viktigt i min mening att ha vridbara "benklämmor" i stället för sorten du klämmer fast.

Huvudet

Kulled, kulled, kulled. Det finns i min mening bara en sak att sträva efter, en riktig kulled. Gärna med hjälpmedel så vi kan läsa av när kulleden (eller kameran) är plan.