Det är nog inte helt uppåt väggarna att påstå att förmågan att vara självkritisk både kostar på och är svår att bli bra på. Men om Du själv inte kan vara din främsta kritiker vem ska då vara det?

Den enda riktigt trovärdiga källan.

Vi vet ju alla att våra vänner och vår familj gärna är stöttande och ofta talar om för oss hur duktiga vi är. Det där är ju en process som pågår hela livet och beröm är ju faktiskt en grundläggande del i att vi som barn utvecklas. Vi får höra att vi är bra. Men det är ju såklart stor skillnad på att på julafton vid sjuårs ålder erhålla mormors tårfyllda beröm, en helt annan sak att vi vuxen ålder tror på allt som sägs om våra eventuella färdigheter. 

Att även hela tiden förlita sig på andra, likasinnade och eventuellt kanske lite duktigare, mer erfarna fotografer är heller inte vattentätt om än otroligt bra och något jag hela tiden har glädje av. 

Så om vi i stället väljer att nyktert filtrera allt det omgivningen säger om/till oss så finns det egentligen bara ett val kvar, att vi själva är vår skarpaste och ärligaste kritiker.

Hur man kan gå till väga. 

När man precis kommit tillbaka från ett äventyr och fortsatt är euforisk över hela grejen och alla bilder så är det inte rätt tid att vara kritisk. Som skapare av innehåll, av bilder, texter, filmer etc. har vi inte sällan en stark emotionell koppling till bilden. Oftast grundat i hur vi kände/vad vi upplevde när vi tog bilden. Det är dock bara viktigt för oss, inte för betraktaren. Vi måste därför skapa lite distans och behöver smälta intrycken för att sedan granska bilderna. När ett första urval genomförts och du kanske börjat hitta några favoriter så kan det vara en god idé att marinera dem en liten stund. Somliga fotografer jag känner tittar inte på bilderna på ett par tre månader efter dom är tagna. Just för att få egentligen samma distans till bilden som en utomstående.

Sitter du som jag senare i en pågående process med en bild i ett antal steg i exempelvis Lightroom och eventuellt även Photoshop så gå gärna ifrån när du känner dig klar med bilden. Kanske en timme räcker, kanske en dag eller en vecka. Oavsett vad som krävs så kommer du se bilden med helt nya ögon, inte sällan hittar du något du inte är nöjd med. 

Slutsats

Att identifiera våra misslyckanden är avgörande för vår utveckling som kreatörer för vi lär oss ofta mer av våra misslyckanden än våra framgångar. Det är ofta lätt att medge sina framgångar, våra misslyckanden kan å andra sidan vara svårare att erkänna. 

Vi kanske tittar på en bild och inser att den inte är vad vi önskar. Vi vet, oavsett vilken nivå vi är på,  när en bild ”inte håller”, när den inte är ”vårt bästa”. Kanske var det en ”once in a life time bild” som inte riktigt satt, den kanske är överexponerad eller kompositionen helt enkelt inte håller. Eller kanske är den känslomässigt svår att släppa av andra anledningar. Oavsett anledning så ska du såklart behålla den men du kanske inte nödvändigtvis ska publicera den för allmän beskådan.

Var selektiv, ge dig tiden att få distans och känn efter själv om du faktiskt gillar bilden du tittar på. Om du efter en tid fortsatt är övertygad kan det eventuellt vara en god idé att ibland, om tillfälle ges, skicka den till någon du litar på för lite påseende och eventuell konstruktiv feedback.