Detta inlägg började egentligen som ett svar i en tråd på ett facebook forum som jag bestämde mig för att inte posta då jag insåg att den säkert av den som startat tråden skulle uppfattas fel. Dessutom känns det ju som att detta ämne diskuterats så pass många gånger så man kan ju stilla undra om det ens är vettigt att skriva en enda rad till.

Jag tror att du som läser detta säkert är införstådd med att det inte är kameran som gör fotografen men alla kanske inte inser att man oavsett vilket hus man äger till fullo måste behärska sitt verktyg innan man kan arbeta kreativt och obehindrat. Mao att göra det kamerahuset är byggt för, att skapa med det. 

Desto dyrare kamera, desto mer påtagligt blir det ju när ägaren inte behärskar tekniken eller tycks sakna denna förståelse för parallellen mellan pryl och avsett användningsområde. Det yttersta exemplet är otalet extremt välbärgade personer tillika ägare av Phase One, som äger en Phase One därför dem är dyrast, har mest kräm under huven och är minst main stream (mest udda/minst vanlig). Med förstahandsvittnesmål tillgängliga kan jag säga att det är fler utav dem som inte har en aning om hur deras kameror fungerar. Statusen att äga en är alltså större än syftet med verktyget. 

Varför skriver jag nu allt detta? Jag sparkar säkert bara in en massa dörrar som redan är vidöppna! Jo därför att jag skulle vilja se en mer nyanserad pryldebatt som handlar mindre om varumärken och vad som är snyggt till att vi oftare pratar nytta. 

Vi har ju om inte annat en del andra, både yttre och inre, faktorer att ta hänsyn till. Miljö och ekonomi exempelvis. Inte helt irrelevant givet prylhetsen inom branschen.  

Jag läste en artikel nu på morgonen om något som direkt kommer ha påverkan på vad vi framgent väljer att göra. 

Sedan länge har 24mp ansetts vara allt från riktigt bra till fortsatt bra. Men redan inom några år (tre till fyra) kommer 50mp vara det nya 24mp

För alla er som ”bara” publicerar sina bilder digitalt (merparten av alla som läser detta) kommer 24mp vara fortsatt riktigt bra. För på våra bildskärmar (telefoner etc.) är det inte någon egentlig synbar skillnad på 24mp och 50mp. Om ni printar bilder så är resolutionen på 24mp (sensor 6000x4000) lysande för bilder som är 50cm på långsidan (på 300 dpi), och riktigt bra på 56 cm (med helt acceptabla 270 dpi).

Brukar du printa större än så, ja då kan en kamera med större sensor vara aktuell men märk väl att att Nikon 850 (sensor 8000x6000) på 300 dpi endast producerar 16 centimeter ”längre” bilder än den kamera som har 24mp. Alltså 66 centimeter på långsidan. Därefter krävs helt andra knep än vad som har med sensorstorlek att göra, exempelvis avancerade algoritmer för att förstora. 

Så har du verkligen nytta av fler megapixels är frågan du behöver besvara innan du kastar in handduken under trycket av effektiv reklam

Sedan finns det såklart andra tekniska aspekter att ta hänsyn till, exempel snabbhet. Du kanske behöver fota 12 bilder per sekund? Eller kanske har du upptäckt att din nuvarande kamera av andra tekniska anledningar tar ”dåliga bilder” med massa stick, brus etc.  Det kan faktiskt vara en egenskap man först efter flera år blir medveten om. Eller rent ergonomiska skäl kan ju också ligga till grund. 

Oavsett så tycker jag nytta fortsättningsvis bör vara den enda legitima faktorn att väga mot då det inte sällan bara tycks handla om varumärken och megapixels.