Det låter ju på många sätt idealt när jag hör fotografer som berättar att dom satte kompositionen direkt i kameran. Det är en slags skicklighet i det. 

Även jag, när jag tar bilder, är mycket noggrann men jag kan tycka att det är praktiskt att inte gå in så tajt att det inte finns några marginaler. Med andra ord så ser jag till när jag tar bilden att jag har lite luft runt om som jag i efterhand kan skala bort. 

Det finns ett antal redskap i exempelvis Lightroom för att efteråt putsa på resultatet. 

Exempel 1

Den mest vanligt förekommande är den så kallade tredjedelsregeln som dom flesta hört talas om där dom fyra skärningspunkterna utgör så kallade hotspots. 

Hade flickan i bilden placerats i mitten av bilden hade den förlorat både dynamiken i den framåtrörelse (riktning) hon färdas i men bilden hade även blivit ganska platt.

I exemplet nedan står ett brudpar framför min kamera. Den första bilden är “direkt ur kameran”, i den andra hänger jag upp bilden på tredjedelsrastret och placerar brudens öga på en av hotspoten. I den sista bilden ser ni resultatet.

Skillnaden mellan bild 1 och bild 3 är inte milsvid men den subtila förändringen skänker hela motivet en bild som våra hjärnor uppfattar som mer harmonisk.

Exempel 2

Jag stod på en strand på Mallorca och fumlade runt när månen helt plötsligt uppenbarade sig. Ni kan se bilden direkt ur kameran här.

Motivet är konstruktionen (piren), ljuset från månen och förgrunden är också väsentliga komponenter.

Men piren är mer eller mindre mitt i bilden och det saknas i min menig harmoni i kompositionen.

Här har jag plockat fram ett annat verktyg, diagonalverktyget. Det kunde säkert fungera med den mer konventionella tredjedelsgriden också.

Men de olika verktygen ger dig olika möjligheter att utifrån korrekt fastställda linjer och skärningspunkter (hotspots) sätta fokus på rätt delar av bilden.

Än en gång är skillnaderna subtila men i mina ögon avgörande. Att dom är subtila handlar ju i dessa fall att jag mer eller mindre haft slutresultatet för ögonen när jag tagit bilderna men lämnat en del marginal för att kunna slutföra det i post process samt att jag genom att göra så ger mig en viss frihet än om jag direkt vid tillfället croppade direkt när jag tog bilden.

I denna sista bild framgår det med all tydlighet hur jag tänkt, se hur träden följer linjerna. Jag har fått justera efterhand för att få det exakt, men jag hade lite prutmån i rawfilen för att kunna göra det.

Det finns som ni märker en rad visuella stöd för att göra era kompositioner mer intressanta. I bilden nedan har jag använt material från IPOX Studio som jag köpt. Precis om bilden i skogen ovan använder vi oss här av så kallad dynamisk symmetri.

Det är kraftfulla verktyg för såväl målare som fotografer att bygga sin komposition kring. Dom diagonala linjerna är dom mest i ögonfallande och dom mest kraftfulla i kombination med skärningspunkterna.

Men detta med bärande linjer och dynamisk symmetri är som många vet inget nytt. Raphael och andra mästare använde sig av dessa och betydligt mer komplexa modeller för att skapa symmetri.