Vad då undrar kanske du. Om du aldrig printat dina bilder, eller tvekar till att göra det så tycker jag du ska läsa nedanstående.

När jag första gången fick se en av mina bilder utskriven så var det, skulle jag säga, en känsla av bibliska proportioner. Det var i sig en högst ordinär och knappast märkvärdig landskapsbild från Kirkufjell, 100 cm bred och 70 cm hög, men den var min.

Att få se sina alster, oavsett storlek, och att få hålla i dom är något helt annat än att stirra på dom genom en bakbelyst skärm. Dom blir liksom levande.

Låt oss exemplifiera med något lite mer lätthanterligt, en 30x40 print på ditt favoritmotiv, att få sätta den i en enkel träram med en passepartout är otroligt tillfredställande och meningen med ditt fotograferande får ytterligare en dimension. 100% säkert.

Men…

Men det finns såklart ett par saker att beakta och förstå. I mitt tidigare inlägg om skärpa i post process så var jag kanske lite väl vag i vad man bör tänka på när man ska printa generellt.

För det första så skulle jag för bästa resultat som minimum säkerställa att din skärm vare sig är för ljusstark eller för ljussvag. Många har ju sin bildskärm på full ljusstyrka och om du med dom förutsättningarna tycker att svärtan och skuggorna är bra så kommer din print garanterat vara för mörk och detaljerna i skuggorna kommer förvandlas till ett ej igenkännbart mörker. Samma sak tvärtom, dina vitor kommer vara helt fel.

Vad är då lagom, allt beror på vilken skärm du har men en tumregel som tycks fungera är att vrida ner ca 4-5 snäpp från max. Testa, genom att göra ut en enkel liten bild och skicka till din lokala fotobutik eller någon billig nätbaserad leverantör. Är den för mörk eller för ljus, justera lite till.

Nästa steg, färg. Många bärbara datorer har ju ganska medelmåttiga skärmar, som inte sällan är för varma (gula) eller kalla (blåa) i sin ton. Om du inte avser investera i en bättre skärm, så försök med alla till buds stående medel att ställa rätt ”vitbalans” på skärmen så vit verkligen är så nära vitt som möjligt. Om du har möjlighet, se till att få skärmen kalibrerad. Jag tänker att du lätt kan inse problematiken om din skärm är varm i tonerna och du sitter och skruvar på vitbalansen och NML panelen i din raw editor (Lightroom exempelvis) så kommer resultatet som kommer ur printern ingalunda se ut som på din skärm.

Till sist. Om du exempelvis gör ut en bild i exempelvis 30x40 så tänk på att allt syns, även det som inte syns när du stirrar på bilden genom datorns skärm. Varenda skavank, sensorsmuts, illa genomförd kloning mm. Allt! Om möjligt så blir det värre desto större print du gör. Ta därför alltid som vana att nagelfara din bild genom att åtminstone gå över den med 100% förstoring så att du kan upptäcka fläcken dammet på sensorn ”målat” dit så att du åtminstone vet att det är där om du av någon anledning inte vill ta bort det med kloningsverktyget. Ett litet dammkorn kan ju utan vidare bli en ganska irriterande fläck med 10 ggr förstoring.

En genväg för att komma igång?

Om råden ovan känns lite för tunga att hantera här och nu så beakta följande. Om du använder någon av dom större aktörerna på marknaden, som Crimson, så har du en liten eller ingen möjlighet att påverka vad som kommer ut på andra sidan när du väl postat bilden via deras webbgränssnitt. Om du har en lokal fotohandlare i stan så har dom i undantagsfall en mer personlig tjänst där du faktiskt kan vara med i printprocessen och där be om hjälp att finjustera dom sista detaljerna, eventuella stick mm.

Bäst är det om du har en riktig printshop att tillgå, alltså inte ett fotolab eller liknande utan ett företag som är specialiserade på att printa bilder. Servicen är i regel personlig och kunnandet stort. Du kan innan bilden görs ut ställa frågor och få feedback mm. Prismässigt är det förmodligen lite dyrare men på en 30x40 skulle jag bli förvånad om priset skiljer sig mer än någon hundralapp.

Efter att i några år printat allt hos min lokala specialist i Uppsala så skaffade jag i julas en egen fotoprinter, en Canon Pixma Pro. Så nu klarar jag allt upp till 30x40 och/eller A3+ i egen regi. Förutom att det är kostnadseffektivt så kan jag genom att göra små provprintar snabbt justera det som behövs innan jag gör ut kundens beställda bild. Nackdelen med att printa själv är dock att du utöver det som står ovan även tvingas in i en djungel av snåriga termer och annat smått och gott som ICC profiler, soft proofing mm. För självklart är det inte så enkelt som att trycka på en knapp. Alla papper har exempelvis olika egenskaper och alla pappersktillverkare med självaktning har en ICC profil per papperskvalitet och printer så det gäller att försöka sätta sig in i allt detta för att uppnå ett riktigt bra resultat.

Men låt inte ovan skrämma bort dig från att ta som vana att få dina favoritbilder utskrivna. Det är helt enkelt skitkul och verkligen något jag tycker alla borde prova åtminstone en gång.

Om du har fler frågor kring detta eller andra relaterade ämnen är du välkommen att maila mig på info@fotomagica.net

Testa detta en gång i livet