Det händer inte ofta, om överhuvudtaget, att jag skriver en klassisk och renodlad produktrecension och jag tänkte väl i sak inte ändra på det men detta är det närmaste jag kommer.

Vad händer när gamla etablerade sanningar ställs på huvudet? När vitt inte längre är vitt och när gårdagens farmarlag vinner Stanley Cup? Jag tycker alltid det är intressant att lite från sidan titta på när marknader bryts upp och tidigare branschledare, inte sällan p.g.a. brist på insikt, missar tåget. Ibland helt går under

Exemplen i historien är många, Facit, IBM och Kodak för att nämna några. Eller en hel bransch i form av skivindustrin som totalt missade finessen med mp3 filen.

Nu har Tamron, en typ av aktör som lite nedlåtande på 80-talet kallades för piratmärke, skapat världens skarpaste 35mm optik för fullformat. Hur gick det till?

Hur går det över huvud taget till när en aktör som Tamron kan erbjuda en 70-200 2,8 som enl. DXO:s tuffa tester spöar Nikon och är jämbördig med Canons alternativ men kostar 10 000 SEK mindre? Eller när en aktör som Sigma, som gjort okej gluggar, skapar ART serien och fullständigt krossade konkurrensen på fasta brännvidder med ett pris och prestanda som få kunde matcha. Åtminstone tills nu.

Med Tamrons nya 35mm 1,4 skrivs ett nytt kapitel. Det är helt enkelt världens just nu skarpaste 35mm för fullformat. Från en säker källa kan jag hävda att den till och med klår Zeiss motsvarighet. Allt detta kommer såklart utkristalliseras så snart riktiga tester gjorts med adekvata jämförelsetal, men källan brukar inte ha en felaktig uppfattning i dessa sammanhang då jag vet att hen testar noggrant och med många års erfarenhet av det. Även jag har testat och den är knivskarp ända ut i hörnen så om du är på jakt efter en fantastisk 35:a så rekommenderar jag att testa denna.

Och om någon undrar så har jag, trotts ett samarbete, betalat riktiga pengar för min och jag har inte fått betalt för att skriva detta 😀. Det är således som vanligt, jag återspeglar bara min uppfattning.