Jag har tidigare berört detta med inspiration, hur viktigt det är och att den ibland totalt saknas. Sedan finns det andra downers, då man känner sig helt värdelös. Man kan ingenting, vet ingenting och allt man till dags dato gjort är, i den bästa av världar, mediokert och (det värsta av allt) man ser inte vägen ut. Man ser inte skogen för alla träden helt enkelt. Detta förlamande sinnestillstånd brukar drabba mig någon gång per år och just i dag är det ”all time low”. Vad göra?

Jag vet att somliga i detta läge brukar låta det läka ut. Helt enkelt låta saker ha sin gång, lägga kameran på hyllan och invänta att det går över. Men jag vågar inte göra det, för tänk om det aldrig släpper. Att inte fota på ett halvår är liksom inte en option i min bok. 

Jag känner andra som shoppar sig lyckliga, shoppar sig tillbaka till ett ”normalt” sinnestillstånd. Med en ny kamera blir allt bättre tänker dom. Men inte jag. Faktum är att det är nog den sämsta tänkbara lösningen på en sån här situation. 

Men att bli lite arg, frustrerad och förbannad, det brukar fungera för mig. Som jag tidigare skrivit, i detta läge brukar jag behöva resa mig och utmana mig själv. 

Om du brukar hamna i liknande situationer så kommer här några tips som lirar för mig

Ha alltid med dig en kamera

Sen gammalt, ett säkert tips! Du har säkert hört det förut, men att alttid ha med dig en kamera är bästa sättet att kick-starta på. Var uppmärksam och leta motiv i vardagen. Kanske inte alltid optimalt. Jag önskar ju att jag bodde i Sarek eller Yosemite men i bland får stadsparken liksom duga. 

Få (våga ta) kritik

Jag satte upp en egen landningssida där jag valde ut 5-6 av mina bilder som jag på olika sätt är nöjd med. Sedan skrev jag ett mail till ett 10-tal internationellt berömda fotografer som jag inspireras av, både svenska och internationella, och bad dom titta på sidan för att ge mig feed back på innehållet. Flera storheter inom landskapsfotografering återkopplade med bra konstruktiv feed back. Inte alltid snäll, men bra = nyttig. 

Gå med i en "klubb"

I den digitala tidsåldern är ju detta lättare än någonsin. Det kan ju vara en digital sammansluttning i form av en grupp på FB och/eller (IRL alternativet) din lokala fotoklubb. Jag gick ganska nyligen med i min lokala fotoklubb. Hittills bara positiva upplevelser. FB grupper är ju en speciell företeelse. Dels finns det några mycket bra men det finns fler dåliga och framförallt så måste du vara beredd på att det i dessa grupper, oberoende kvalitet på gruppen, finns en oändlig variation av personlighetstyper och du kan vara säker på att du kommer stöta på dom alla givet att du är aktiv, både på gott och ont. 

Sedan finns det ju andra communitys som respekterade och högt aktade F-stoppers där du kan försöka utmana dig själv att få 5 stjärnor. Kul och näst intill omöjligt. 

Om ingen annan gör det, ge dig själv uppdrag. Gör upp en plan!

Som amatör arbetar jag ju oftast med annat än just foto. Och borträknat ett och annat brudpar så är mina uppdragsgivare få. Jag har däremot en ganska hård uppdragsgivare i mig själv. Som planerar aktiviteter på både kort och lång sikt. Jag har inledningsvis en bucket list för det långsiktiga där jag ganska pillemariskt nedtecknar alla destinationer jag vill besöka. Sedan planerar jag och genomför en till två fotoresor per år där jag utifrån min bucket list väljer ut en destination, planerar och genomför. Det brukar ta några månader av förberedelser. Som småbarnsförälder är dessa resor sällan längre bort än norra Europa och mer exotiska destinationer som norra Indien och Himalaya får vänta 10 år till. I det ännu kortare perspektivet så planerar jag små utflykter. Nästan på veckobasis. Det är nästan uteslutande mål som ligger någon timme bort. 

Lär dig något nytt

Att hela tiden utmana sig att lära sig något nytt är för det mesta positivt. I mitt fall handlar det inte sällan om avancerad post produktion i Photoshop. Men det kan lika väl vara kameratekniker som Focus Stacking eller ICM (Intentional Camera Movement).

You Tube är ju lite av guds gåva till barnen i detta hänseende. Allt finns tillgängligt. Helt gratis. Jag utnyttjar en kombo av Youtube och vissa betaltjänster som Creative Live. 

Följ andra fotografer på Insta

Ett utmärkt sätt att få upp ångan är ju att aktivt följa och ta del av andra fotografers hårda slit. Om inte annat för att förstärka känslan av hur jäkla risig man är : ).

Printa dina bilder

I denna digitala tidsålder så är det ju snarare regel än undantag att en bild lever hela sitt liv i ett digitalt format. Inlåst i datorn. Men känslan av att titta på en bild du tagit monterad i en snygg ram, printad i ett format norr om 100x70 är en kick de lux. Det går inte att ersätta den känslan. Det enda som möjligtvis är bättre är att dessutom ha en skock okända människor som också tittar på den och som ber dig prata om den. Så som en sista punkt vill jag tillägga, ställ ut!. Planera och genomför en utställning. Bor du inom en radie av två-tre timmar från Uppsala så finns en bra möjlighet här. 

Prenumerera gärna på mitt nyhetsbrev längst ner på sidan för fler tips och erbjudanden. Om du har fler frågor kring detta eller andra relaterade ämnen är du välkommen att maila mig på info@fotomagica.net