Jag angjorde ett trevligt seminarium i går om ett delområde av Focus Stacking jag själv inte testat men det var icke desto mindre intressant. Inom macro foto. Det var en galet spännande föreläsning av Harald Cederlund som i det närmaste gjort en vetenskap av att med hjälp av en datoriserad macrosläde och med en precision på nån 100-dels millimeter sakta flytta kameran, ibland är det ett hundratal bilder av något extremt litet som bildar helheten och öppnar upp ett helt nytt universum. Resultatet är inte sällan fantastiskt. Ni kan besöka hans sida på 500px här

Hela seminariet fick mig att reflektera en del kring Focus Stacking som jag för övrigt får lite frågor om då och då. Men till att börja med, vad är det? Det är lite som motsatsen till att ta en bild med en fokuspunkt. Ni vet där du fotar ett landskap på bländare f11 och du har fokus (ett upplevt fokus) rakt igenom hela bilden. 

Men faktum är att en sådan bild är lite mjuk i sitt fokus. Det är inte knivskarpt och behöver heller kanske inte alltid vara det. Men om du vill uppnå en nästan beroendeframkallande hög nivå av skärpa genom hela bilden så är Focus Stacking din grej.

Du tar helt enkelt en bild där du fokuserar på det som är allra närmast kameran (längst ner i bild) du tar sedan en ny bild där du flyttar fokus till något en bit längre bort och fortsätter så till du satt en fokuspunkt rakt igenom hela området. Noggrannheten kan du bestämma själv men låt oss säga att det på motsvarande landskap blir mellan 5 och 15 exponeringar. 

Är det många exponeringar är det nästan omöjligt att manuellt blenda dessa, du tar då exempelvis Photoshop eller ännu hellre Helicon eller Zerene till hjälp. De två senare är mjukvaror dedikerade till att hitta fokuspunkten i varje exponering och automatiskt blenda samtliga till en väldigt skarp bild.

Det går alldeles utmärkt att ”fokus stacka” med två exponeringar också, allt är i betraktarens öga. 

Det finns idag kameror som focus stackar åt dig, Nikon 850 och Fuji XT2 (med senaste firmware) är två. Men oavsett om kameran gör allt fotande så behöver du ju fortfarande ställa in rätt exponering. Välj här just din lins speciella ”sweet spot”, mao en bländare på mellan f8 och f11är inte ovanlig men du kan testa själv vilken bländare du upplever är den bästa för just din lins. På min Tamron 15-30 2,8 är det bländare 8, på min Tamron 70-200 2,8 är det 5,6. Sedan gäller ju samma regel här som vid övriga tillfällen, manuell fokus via Live View alt. sökare är alltid bättre än auto focus, så modern teknologi till trotts så tycker jag du bör stacka med manuell fokus oavsett.

Om du jobbar med fokus manuellt, tips är då att använda live view och zooma in med +/- på det område i bilden du vill fokusera på och ställ fokusen manuellt. Tryck av och repetera på nästa delobjekt.

Andra varianter av Focus Stacking

Ni kunde ju inledningsvis läsa om Harald. Han använder ju en teknik som inte riktigt är applicerbar i den ”stora världen”, stakning genom att flytta kameran. Andra tekniker är exempelvis HDR Stacking. Låt oss säga att du tar en bracketing serie om 3 bilder (-2, 0, +2) på fokuspunkt 1. Sedan gör du samma sak på 3-5 fokuspunkter till. Då har du ett stort antal bilder 3xX (X=antal fokuspunkter) Du gör sedan manuell HDR, exposure blending, på varje HDR set så att det blir en bild innan du gör en focus blend i exempelvis Helicon. 

Ett annat alternativ är ju att du av olika anledningar behöver justera slutartiden, det kanske blåser så kraftigt att du bara får till en bild med acceptabel skärpa rakt igenom på exempelvis f/11. Då väljer du kanske att ta ytterligare en på f2,8 för att få en riktigt bra förgrund och blendar dessa sedan manuellt. 

Experimentera på. Det är riktigt kul!!

Om du har fler frågor kring detta eller andra relaterade ämnen är du välkommen att maila mig på info@fotomagica.net