Ett reportage från en fotoresa

Jag och en vän landade på Island en fredag i september. Klockan var 14 och vårt första mål var halvön Snälellsnes 22 mil bort. När vi väl hade fått vår bil, en Fiat Panda, uppstod en viss press att nå målet innan mörkrets inbrott. Till saken hör att Fiaten förvisso är en 4x4 men knappast den starkaste bilen på planeten och långt från den bil vi hade reserverat så på kraften av en symaskin tog vi oss i sakta mak norrut. 

Strax innan 19 rullade vi igenom det lilla samhället Grundarfjordur och det intill liggande Kirkufjell. Det första som slår en när man anländer Island är det osannolikt omväxlande vädret. Kastvindar, sol och regn blandas hela tiden och det som ena minuten ser ut som en bild är för ögat helt täckt i dis i nästa.

Vi jobbade på under c:a 90 minuter för att sedan ganska trötta och blöta landa på hotell Framnes. Ett enkelt hotell fyllt av olika nationaliteter. De flesta med samma mål, Kirkufjell. 

 

Kirkufjell

Kirkufjell

Det man kan säga om Kirkufjell är väl två saker, det är enastående samt att det förmodligen är en av de mest fotograferade objekten i världen, eller åtminstone i Europa. 

Jag debatterade rätt länge med mig själv om jag skulle lägga energi på att åka just dit men kom ändå fram till att jag, utifrån att detta var mitt första besök på ön, inte kunde undvika att besöka det. Jag ville, trotts att det redan finns tusentals bilder därifrån, ta min bild.. På mitt sätt. Även om det skulle visa sig att min bild, trotts allt, vart ganska lik alla övriga. 

En liten anekdot och viktig ”note to self”, ha koll på tidvattnet oavsett var ni befinner er på Island. Det kan i värsta fall vara en lek med döden. Vid Kirkufjell var det aldrig så allvarligt men ni kan komma i håg, vilket vi fick erfara, att vägen upp till den sedvanliga fotoplatsen helt läggs under vatten efter mörkrets inbrott så räkna med att vada i iskallt vatten om ni dröjer kvar för länge. 

Nästa morgon kl. 05 ringde klockan för att i mörkret och direkt efter frukost bege oss tillbaka till Kirkufjell. Morgonen bjöd tyvärr inte på några tårdrypande soluppgångar men väl fina molntexturer och ett 40-tal glada entusiaster från såväl Kanada som USA, Kina och Italien. 

På väg mot nästa mål, Hellnar, så fanns det gott om fototillfällen. Praktiskt taget hela ön utgör en fotomöjlighet vilket kan vara värt att komma ihåg när och om ni planerar en resa dit. Ni bör lägga in tid för spontana stopp helt enkelt mellan de givna och kanske mest uppenbara resmålen. 

Fantastiska vattenfall, berg och lavafält utgör alla bra fotoobjekt. Kända och okända. 

Hellnar är ett område nere vid havet, på samma landtunga som Kirkufjell ligger vid på öns västra sida. Utan att i isländska mått vara unikt så är det en enastående upplevelse med fantastiska klippor och det vilda havet helt öppet. 

 

Hellnar

Hellnar

Efter en hel dags fotande var det så åter dags att söka upp nästa destination för natten, Reykjavik.  En till bra sak att bära i minnet när ni reser i egen bil på island är att såväl mackar som butiker i bland ligger både med 10 och 15 mils avstånd från varandra så det är en god idé att se till att fylla på alla förråd.

Nästa morgon bar det istället av väster ut, dagens huvudmål var Haifoss via nationalparken längs väg 36 vid Mosfellsdalur. Nationalparken är i sig ett bra mål med fantastiska vyer och vackra miljöer. Här finner ni även ett annat vattenfall, Höxnarfoss med tillhörande och ganska coola formationer i berget. 

Haifoss var helt klart resans höjdpunkt, en enorm canyon med flera stora vattenfall. Fallhöjden är 122 meter och med god sikt ser ni flodens sträckning i princip hela vägen ner till Atlanten några mil söder ut. 

Väl där fick vi erfara ett typiskt Isländskt väder. När vi anlände var sikten som bäst kanske 10-15 meter, i nästa sekund blåste molnen förbi och solen lyste upp delar av canyonen för att åter fyllas med dis och moln för att åter bli relativt klart. Allt inom loppet av 30 minuter. Mycket nöjda lämnade vi Haifoss för att återvända till Keflavik och flyget hem.

Haifoss

Haifoss