Sommartider är ND-tider i större utsträckning än någon annan årstid. De långa dagarna (och korta nätterna) medför att vi gärna gräver i botten på kameraväskan för att ta fram våra gråfilter (ett annat ord för ND-filter) efter vinterdvalan.

Precis som med så mycket annat så är det fritt fram att gå bananas. Med slutartider på någon minut förvandlas havet till en dimma.

Mitt första egenpåhittade uppdrag för länge sedan efter att jag införskaffat ett ND1000 var att bege mig till en strand med kullersten för att få den av mig eftertraktade effekten. Nice!! 

Med tiden har mitt fokus dock landat i att försöka hitta en balans. När ska jag i stället kanske överväga att jobba med ett ND8 filter istället? Eller inga filter alls, jag menar de ska bara användas när det är nödvändigt och många gånger kommer jag ner till min önskade slutartid ändå.

En tankeövning i sammanhanget är att tänka struktur. VI tar en klassiker, ett vattenfall. För det första behöver du inte alltid ett ND filter för att få det mjuka och fluffiga utseendet på vattnet. Är det bara tillräckligt mörkt (nånstans efter solnedgång) och du väljer en tillräckligt liten bländare, nånstans norr om f11 så bör du få tillräckligt lång slutartid för att uppnå en liknande effekt. 

Fördelen med ND är att du kan kontrollera resultatet på ett helt annat sätt. Dels är du inte lika bunden av tidpunkten (som ovan) dels kan du välja vilket ND-filter du ska ha utifrån vilken effekt du önskar. Åter till struktur. Efter att ha lajat runt med ND1000 ett tag så tyckte jag att jag ville ha lite mer struktur på vattenflödet. Min preferens är därför att oftare välja lite lightare ND filter. 

Mina “bästa” slutartider för hav är 1,5-2 sek och för rinnande vatten 1/6 dels sekund.

ND utan ND

Om man vill uppnå en liknande effekt kan ni även ta ett antal exponeringar med stativ med c:a 15 sek mellanrum och c:a 10 exponeringar totalt och tanka upp dessa i Photoshop. (Läs denna artikel om hur). Se bild nedan som är gjord på det viset. Effekten syns främst i molnen.