Refuserad eller publicerad

För de allra flesta är tanken på att klä av sig inför en massa åskådare läskig. Att blotta sina innersta tankar eller känslor kan på samma sätt vara skrämmande. Alla människor som på ett eller annat sätt utför något kreativt, antingen på en scen, med en pensel eller med en kamera kan uppleva liknande känslor. 

Att hänga ut en bild för allmän beskådan, allmänhetens tycke och en rad förståsigpåare är sjukt läskig. Att få sitt verk nagaelfaret i minsta detalj kan vara både svårt och lite smärtsamt. 

Men en dag kanske du samlat tillräckligt med mod. Du väljer ut din bästa bild, du printar och ramar in den samt hänger den på ditt lokala kafé. Förmodligen kommer du mest få höra snälla och uppskattande ord. Eventuellt får du, om priset är rätt, den även såld. 

Genom de sociala mediernas intåg i våra liv har nya möjligheter uppstått. Och då vi alla (nästan samtliga av oss) är näst intill beroende av likes, bekräftelse och beröm är detta ett ekorrhjul som aldrig kommer att stanna. Men på nätet är det andra spelregler som gäller. Samtidigt som nya möjligheter uppstått har möjligheten att bli kritiserad mångfaldigats. Skillnaden är att nu är den dold, anonym och bakom denna anonymitet frodas både avund och andra känslor som inte alltid är så positiva och uppmuntrande. Somliga går till rena personangrepp och går så långt att vissa till och med överväger att helt sluta fotografera.  

Jag har under några år varit medlem i olika forum och på olika sajter. Exempelvis på Facebook och 500px och det är inte alltid roligt och stundtals inte så svårt att känna sig orättvist kritiserad. Jag har även sett hur andra blivit utsatta. 

Många av oss lägger ofta ner min själ i sina bilder och när man väl fått tummen ur brukar man generellt ha relativt höga förväntningar, alldeles för höga har det visat sig ibland. På 500px ser jag vissa som drar 3000 likes! Själv får man allt som oftast nöja sig med en bråkdel.

IRL så fungerar det ju lite annorlunda. I dag hänger mina bilder lite här och där. Både i butiker, på hotell och hemma hos människor men på nätet kan det upplevas fortsätt frostigt ibland. 

Summan av alla dessa tankar är att det inte alltid är dåligt att bli kritiserad om det sker på rätt sätt, det är inte så roligt att bli refuserad men så länge det finns en skälig förklaring är det OK. 

Jag tog beslutet att lägga krutet på ett ställe och frivilligt utsätta mig för ibland svidande kritik från några av världens bästa fotografer. Det finns en sajt som heter 1x.com (som faktiskt startades av en kille som heter Ralf från Uppsala). Det är en av de viktigaste fotosajterna på nätet och de publicerar bara det bästa vilket i detta fall innebär 3-5% av allt som kommer in. Som betalande medlem får du dessutom det höga nöjet att bli både kritiserad och refuserad. Men det är rättvisande och betydelsefull kritik som, inbillar jag mig, får mig att bli bättre.

Och ibland inträffar plötsligt de ofattbara:



Att våga tro på sig själv, lyssna på den kritik som du själv tycker är värd att lyssna på och fortsätta med det du gillar är det viktigaste av allt. För plötsligt en dag händer det. Någon annan som betyder mycket, som du ser upp till gillar också din bild. Ett erkännande!