Det stora steget, ta klivet och börja fotOGREAFERA i manuellt läge

Jag kommer ihåg det nästan som i går. Den dagen jag bestämde mig för att förstå och lära mig hur min kamera faktiskt fungerade. Främsta anledningen var för att ta kontroll, inte över kameran per se utan det som så att säga kommer ut på andra sidan, bilden eller snarare exponeringen och kvaliteten på den. 

Att lämna sin komfortzon kräver alltid en smula driv. Men med rätt mängd passion så går det oftast väldigt bra. 

Var börjar du?

Börja med att förstå begreppen slutare (Shutter), bländare (ett konstigt ord och som heter Aperture på engelska) och ISO. Förstå sambanden mellan dessa tre och ta sedan reda på var du på din kamera ställer in dessa.

Exponeringstriangel

Preferensläge!

Sträva alltid efter att ha ISO 100 (eller lägre om din kamera stödjer det). ISO bör vara i manuellt läge och jobba så ofta du kan i manuellt programläge där du ställer både bländare och slutare.

Bländare

Det finns stora och små bländare, dessa kallas även för f-tal. Det är dessvärre lite ologiskt och det brukar ta ett tag att greppa att exempelvis så kallad stor bländare har små f-tal och tvärt om. Stor bländare är exempelvis f 1,4, 2,8. Liten bländare å andra sidan är exempelvis f 14 eller 16. Bländaren är de facto den mekanik som bestämmer hur stort hålet där ljuset kommer in genom linsen ska vara. Stor bländare, stort hål, mycket ljus, litet f-tal och tvärt om. 

När du köper en lins ska du sträva efter så hög ljuskänslighet som möjligt, mao så lågt f-tal som möjligt (ljuskänslighet kostar pengar så om du inte har ändlöst med dessa så kommer om inte annat det att vara avgränsande). Det finns dock väldigt bra ljuskänsliga linser för relativt lite pengar. Nikons instegslins, deras fasta 35mm DX har 1,8 kostar ett par tusen. Vill du å andra sidan ha en 600 mm lins med så låga f-tal får du betala flera hundra tusen. 

Detta med stora och små bländare och f-tal är ju inte helt lätt att ta in, i synnerhet då det logiskt borde vara så att större f-tal ger större bländare men som så mycket annat är det precis tvärtom. 

En bra regel är därför att tänka komposition och skärpedjup samt vad du vill uppnå enl. följande:

• Kort (litet) skärpedjup = litet f-tal (det lägsta du kan uppnå på din lins.)

• Långt (stort) skärpedjup = stort f-tal (optimalt f11 - f16) 

Slutare

Det där hålet vi talade om tidigare. Slutaren kontrollerar hur länge det får vara öppet. Är det en millisekund eller är det 30'sekunder?

Om det är öppet för länge får du en överexponerad (för ljus) bild. Om det å andra sidan sluts för fort får du en underexponerad (för mörk) bild. 

Fråga: Om du har en stor bländare (lågt f-tal) behöver du kortare eller längre slutartid för att uppnå en bra exponering än om du använder en liten bländare?

Svaret är kortare, därför att ljusinsläppet är större. Det finns en logik trots allt!

Kortare slutartid (så kort som möjligt) är önskvärt för bästa skärpa. Inte minst om du fotar utan stativ för att annars riskerar de minsta handskakningarna påverka skärpan. Långsammare slutare än 1/200 är i många fall gränsen för vad vi klarar handhållet. Motgiftet heter ISO. Se nedan. 

ISO

Låt oss nu göra en tankeövning. Det är skymning, stativet ligger hemma (glöm aldrig stativet) och på din promenad får du se den finaste solnedgång du någonsin skådat. Himlen exploderar i färger. I förgrunden ligger en sjö, i korthet du har en scen framför dig du vill föreviga. 

Du börjar i manuellt läge. Du ställer in liten bländare (högt f-tal typ f11 eller 16) för skärpa genom hela bilden. Detta höga f-tal kräver tyvärr längre slutartid, kanske en tjugondels sekund (1/20) vilket garanterat kommer sabba allt ihop för du kommer skaka lite grann och bilden kommer bli suddig.

Nu kommer vi till ISO. Inledningsvis skrev jag att ni ska sträva efter att ha så lågt ISO som möjligt. Anledningen är att ISO i höga tal påverkar bruset i bilden. Men å andra sidan, bra moderna kameror hanterar mycket höga ISO tal utan problem. Exempelvis 6400. 

På den tiden när vi använde vanlig film i kameran kunde vi i affären välja film med olika ISO. Desto högre ISO desto "snabbare" film. ISO i dag fungerar lite på samma sätt fast bättre. Desto högre ISO tal desto snabbare (kortare) slutare krävs.

Så i scenariot ovan kommer våra förutsättningar att komma hem med en skarp bild (dock med lite mer brus) drastiskt att öka om vi vrider upp ISO talet till exempelvis 3200 och vips så har du en slutartid kortare än 1/80 och dina handskakningar är förhoppningsvisett minne blott. 

Det kan vara värt att tillägga att moderna spegellösa kameror många gånger, tack vare inbyggda stabilisatorer, klarar väldigt långa slutartider på frihand utan att du behöver korrigera ISO.

Summering

I korthet är det så här det hänger ihop. Så ut i skymningen och leta motiv och kasta er ut ur komfortzonen. Som sämst så kommer ni att få mycket finare bilder att titta på. Och kom ihåg att ändrar du bländartal så kan du justera/kompensera både slutare och ISO. Ändrar du slutartid så kan du justera/kompensera med bländrtal och ISO. Alla påverkar varandra i olika "stop" (f-stop). 1 f-stop är antingen en halvering eller en fördubbling av ljusinsläppet. Hela f-stop är 1,4  2,8  5,6  8  11  16  22.